Här informerar vi om allt som händer hos Näsets Filmstudio, pratar film och diskuterar våra filmvisningar. Alla är välkomna att delta i diskussionerna genom att kommentera inlägg. Är det något speciellt ni vill att vi tar upp maila filmklubb@nasetsfilmstudio.se
Le Pires är originaltiteln på vår nästa film, Pissa i motvind. Regissören väljer ut “de värsta” i sin film om förorten. Visning på måndag den 24 april
Ett nordfranskt talesätt lyder: Att pissa mot nordanvinden, eller säga emot sin chef, har aldrig hjälpt. Den svenska distributören har valt det här säljande namnet, men originalets franska titel är Les Pires som betyder de sämsta, de värsta. Och det är just värstingarna som den belgiske regissören väljer när han ska rollsätta sin film om förortsungdomar på glid.
Många filmer är s k meta-filmer, dvs de handlar om skådespelare och filminspelningar och här ser vi hur ungdomarnas egna problem vävs samman med de svårigheter som rollfigurerna tampas med. Regissören och manusförfattaren, båda kvinnor, har själva jobbat med rollbesättning och här har de funnit verkligt duktiga barn och ungdomar som gestaltar sina filmroller.
Frågor som ställs är: Hur missgynnas en förort av att den framställs som grogrund för problem och kriminalitet? Och Har regissören rätt att provocera fram bråk och starka känslor för att få en mera intressant film?
Filmen belönades med Un Certain Regard Award vid Cannesfestivalen 2022.
Peter och Ingela Lindsjö kom till visningen av Nitram med gott humör. Men minerna var mer dämpade efteråt. Nitram var en film som berörde.
-Riktigt obehaglig, sa någon.
Men bra. Caleb Landry Jones som spelar huvudrollen har fått pris i Cannes som bästa manliga skådespelare. Han har hyllats av många recensenter för sin inlevelse. Efteråt har han också avslöjat att han såg sig igenom mängder av australiska såpoperor för att lära sig den rätta tasmanska dialekten.
Filmen utspelar sig på Tasmanien, där den också har stoppats från visningar, vilket framgår av ett tidigare inlägg här på bloggen. Den skildrar förspelet till en massaker i Port Arthur 1996, hur en ensam och förtvivlad ung man lyckas skaffa sig vapen och mörda 35 människor.
-Tyvärr ett ständigt aktuellt ämne, konstaterade någon i vimlet.
Tungt men tänkvärt.
Det vanligaste betyget blev en fyra. 91 bönor hamnade i den burken. 37 tyckte att filmen var värd en femma, men antalet låga betyg drog ner snittet till 3,7.
242 medlemmar var på plats, trots VM-fotboll och snö.
Nästa gång hamnar vi i Picasso, en förort i norra Frankrike. En regissör letar ungdomar till en filminspelning och lyckas välja de allra jobbigaste. Det lär bli lite gladare och ljusare på filmduken, även om den svenska titeln inte är särskilt vacker: Pissa i motvind.
183 medlemmar satte betyg på Nitram
5 stjärnor: 37 bönor
4 stjärnor: 91 bönor
3 stjärnor: 32 bönor
2 stjärnor: 10 bönor
1 stjärna: 13
Summa: 678 stjärnor, 183 bönor
Snittbetyg: 3,704918033
Paul och Anki Musiolic kom också med gott humör Orvar Bengtsson på väg till vårens tredje visning. Den 24 april har vi sista träffen på vårens program
Nitram handlar om en massaker, men visar inget våld. Däremot spelas huvudrollen med en sådan inlevelse att den kryper in på bara skinnet, skriver en av våra styrelseledamöter som sett filmen
Caleb Landry Jones fick priset som bästa manliga skådespelare vid filmfestivalen i Cannes
På måndag 27 mars samlas vi igen för filmvisning. Den här gången ser vi den australiska filmen Nitram, som handlar om händelserna som ledde till den hemska massakern i Port Arthur 1996.
Nitram är en ung man som sedan barnsben varit på kant med tillvaron. Han bor tillsammans med sin mamma i Port Arthur på Tasmanien. Utan framgång försöker han skaffa vänner och hitta ett sammanhang. En dag ger dock ett slumpmässigt möte med en kvinna som lever ensam med sina hundar Nitram en chans till att komma ut ur sitt skal. För en tid tycks en annan framtid möjlig.
Sydsvenskans Michael Tapper skriver att titelrollsinnehavaren Caleb Landry Jones gestaltar titelrollen med sådan furiös inlevelse att det gör ont inpå bara skinnet att se hans frustrerande försök att passa in i en obegriplig och oförstående värld.
Svenska Dagbladet beskriver filmen som en ”nyanserad karaktärsstudie som är omöjlig att titta bort från”. Dagens Nyheter kallar den ”tonkänslig och obehaglig”.
Vid filmfestivalen i Cannes vann Caleb Landry Jones priset för bästa skådespelare för sin fantastiska tolkning av Nitram.
Trots att filmen inte visar någonting alls av själva massakern har den ändå blivit kontroversiell på Tasmanien. Flera organisationer såväl som offrens anhöriga har försökt stoppa filmen redan innan inspelningarna började. Bara 3 biografer på Tasmanien har visat filmen.
Här är gänget som ska styra Näsets Filmstudio 2023. Från vänster Mats Holm, Eva Backlund, Buster Klintman, Britt-Marie Bergström, Svante Ors, Marianne Ors och Anna-Lena Berg. Ledamoten Karin Nitzsche saknas på bilden, liksom Jerry Andersson som blev omvald som revisor
Styrelsen fick ett tillskott vid årsmötet i lördags. Anna-Lena Berg valdes till suppleant. Hon visade direkt att hon är rustad för uppgiften genom att göra ett gott resultat på efterföljande filmquiz.
Anna-Lena Berg, som bor i Skanör, berättade att hon alltid varit intresserad av film och att hon verkligen ser fram emot att vara med och välja program för filmstudion. Hon blev medlem så sent som i år.
Den tappra skara som syns på bilden ovan var nästan alla som deltog på årsmötet. Revisor Jerry Andersson hade hunnit iväg.
Han meddelade i sin berättelse att han var mycket nöjd med ordningen i filmstudions räkenskaper. Året 2022 slutade med ett minus på 14 718 kronor, beroende på att både antalet visningar och salonger ökat. Medlemsavgiften har varit densamma sedan starten, 240 kr.
Det är ingen fara med förlusten eftersom filmstudion har ett reservkapital som täcker. För att undvika att trenden fortsätter föreslog styrelsen att medlemsavgiften höjs till 280 kronor från och med nästa termin, hösten 2023.
Beslutet klubbades utan invändningar.
Det var inte heller så svårt för styrelsen att följa revisorns förslag att bevilja sig själv ansvarsfrihet. Valberedning saknas fortfarande, men ledamöterna enades om att hålla utkik efter tänkbara kandidater under året.
En fråga som diskuterades var om det ska bli en klassiker på programmet per år som tidigare. Önskemålet att starta terminen med en äldre, berömd film kom från en medlem på ett årsmöte för flera år sedan. För- och nackdelar framfördes på mötet. Det görs en mängd nya filmer av hög kvalitet som kan få plats istället. Å andra sidan kan ju filmstudion också ha en pedagogisk uppgift att visa upp pärlor i filmkonsten.
Årsmötet bestämde att alla medlemmar ska tillfrågas. Ordförande Svante Ors skickar ut en fråga på mejl. Om det inte blir tillräckligt många svar fattas beslutet när filmerna för hösten ska väljas. Det brukar ske i början av juli.
Och quizet? Det var inte meningen att styrelsens ledamöter skulle konkurrera om priset, men eftersom endast en medlem utanför styrelsen kom fick alla vara med, utom Svante och Marianne Ors som konstruerat frågorna. Vinnare blev kassören Buster Klintman, som fick två biljetter till Biohuset. Övriga fick tröstpriser i form av gammaldags biogodis, tutti frutti och andra tablettaskar.
Karin Lindberg, Marie Louise Selmer och Annika Reimers på väg
Vi har aldrig haft så många medlemmar i salongen som idag, sammanlagt 284 i två omgångar. Som väl var bestämde vi oss i sista stund för att hyra även Biohusets tredje salong även på eftermiddagen och biografchefen Nils Melia hade den redo.
Tyvärr blev det inte samma rekordbetyg för kvällens film, En persikolund i Katalonien. 22 personer satte en femma men flest bönor hamnade i burken med tre stjärnor. Inte heller 2- och 1 stjärne-burkarna var helt tomma. Exakta siffror finns efter texten här.
Alla kan inte gilla allt. Meningen med betyg är ju att vi ska visa vad vi tycker och tänka över vad som är bra och mindre bra.
Juryn på filmfestivalen i Berlin 2022 gav filmen högsta priset, Guldbjörnen. Regissören Carla Simón skildrar sin egen barndom på landsbygden i en brytningstid, där en jordbruksfamilj som levt på sina odlingar i flera generationer hotas av en solcellspark. Skådespelarna är amatörer från trakten kring en liten by som heter Alcarrás, men det var nog många som inte tänkte på det när de följde barn, tonåringar, föräldrar och farföräldrar. Regissören har arbetat mycket för att göra rollfigurerna levande och trovärdiga.
Spanien valde filmen som sitt bidrag till en Oscar för bästa utländska film, men den kom inte med i slutnomineringen.
Så här fördelades betyget i Näsets Filmstudio
5 stjärnor 22 bönor
4 stjärnor 55 bönor
3 stjärnor 78 bönor
2 stjärnor 35 bönor
1 stjärna 9 bönor
Här är några medlemmar som Karin Nitzsche fångade i vimlet
Marie ThorsellEva Cavalli och Else MortensenKerstin Renfors och Gunnel SvenssonLinda Holtz och Ann-Cathrin Lindskog
En persikolund i Katalonien var vår andra film i år. Nästa gång, den 27 mars, visar vi Nitram med en helt annan miljö och tema. Mer information om den filmen kommer här och på mejl så småningom.
Familjen på bilden ser vi i vår nästa film, En persikolund i Katalonien. Nedan finns en text som gått ut på mejl till alla medlemmar
Den 27 februari är det dags för film igen och denna gång visar vi den spanska filmen En persikolund i Katalonien .
Katalonien är en autonom region i nordöstra Spanien med Barcelona som huvudstad. I regionen bor ca 7,5 miljoner varav nära hälften bor i Barcelonas storstadsområde. Stora delar av Katalonien är skog och jordbruksmark. Man har två officiella språk, spanska och katalanska och det är det språket vi möter i filmen.
Det är sommar och persikosäsongen är i full gång. Så länge som de kan minnas har den tätt sammanhållna familjen Solè levt av att plocka persikor i Alcarràs, en liten by i Katalonien. Ägarna har stått i skuld till familjen som under inbördeskriget skyddade dem från fascisterna. Men nu kommer en ny generation av ägare och de har andra planer. Träden ska huggas ner och ersättas av en mer lönsam industri. Nu står familjen inför en ny och oviss framtid.
Regissören Carla Simón bygger på erfarenheter från sin egen barndom och har engagerat amatörer att gestalta jordbruksfamiljen. Det blir en uppgörelse mellan det traditionella livet och den nya tiden och ägarna använder sig av det som kallas ”green-washing” dvs att man fattar ovälkomna beslut och hävdar att det är miljömässigt riktigt.
Annika Gustafsson recenserade filmen i Sydsvenska och skrev då: ”En persikolund i Katalonien genomsyras av en autenticitet som vore det en dokumentär. Samtliga roller görs av amatörer från trakten kring byn Alcarrás. De talar sin katalanska och rör sig fullkomligt hemvant i miljöerna – ute på fälten, i persikolunden tillsammans med andra i byns kooperativ lika väl som vid skördefesten med sedvanlig dryckestävling. Daniela Cajias foto växlar mellan soldränkta landskapsvyer på avstånd och täta närbilder då familjen är samlad inomhus eller i trädgården. Här finns en härlig sensualitet i kameraarbetet.”
Filmen tilldelades Guldbjörnen vid Berlins filmfestival och är Spaniens officiella bidrag till 2023 Oscars, kategori Bästa utländska film.
Nästa gång möter vi de här barnen i Katalonien. De är från byn Alcarrás där filmen utspelar sig och amatörer som de andra skådespelarna. Det är svårt att urskilja just deras namn i rollistan innan vi sett filmen, men det finns en länk här nedanför för medlemmar som vill veta mer inför visningen den 27 februari.
Filmen, En persikolund i Katalonien fick Guldbjörnen i Berlin förra året. Regissören Carla Simón, skildrar sin egen uppväxt. Hon var en berömd regissör med många priser bakom sig redan innan hon vann Guldbjörnen. I persikolunden lyckades hon skapa en trovärdig, tight familj genom att låta skådespelarna leva ihop under lång tid. De spelar familjen Solé som i generationer försörjt sig på sina persikor. Nu hotas deras odlingar.
Mer information kommer innan dessa katalanska vyer lyser upp filmduken. Men det blir på ett annorlunda sätt, eftersom vi har tre salonger på kvällstid.
Det är inte så långt ifrån att vi måste boka Biohusets nya salong 3 även på eftermiddagen. Vi håller på att bli 300 medlemmar.
Flera har anmält sig sedan vi hade vår första visning. Alla har inte hunnit betala, men det ser ut som om vi passerar 300-strecket i veckan.
Självklart är vi som drog igång Näsets Filmstudio för nio år sedan mycket glada för det. Då funderade vi på att bara boka den lilla salongen, för “det är ju tråkigt om det bara är halvfullt”…
Vad händer här? En liten malör som avslutade säsongen med ett gott skratt. Kanske behövdes det efter den gripande filmen
Birgitta Polberger i gänget som plockade bönor med gott humör
Den blinde mannen som inte ville se Titanic var en film som svedi hjärtat. Många lämnade salongerna med ledsna miner. Ändå blev det en final med glada skratt i foajén.
Den fyrstjärniga betygsburken välte efter sista visningen och det såg lite skojigt ut när ett gäng medlemmar kröp omkring på Biohusets nya röda matta och plockade bönor. Hela innehållet kom tillrätta. Det var 55 bönor för en fyra, vilket var vad de flesta ansåg filmen vara värd. Hela betyget finns längre ner.
Den finska filmen av Teemu Nikki var speciell med närbilder av huvudpersonen och suddiga bakgrunder som gav en känsla av hur han tvingades uppleva världen. Huvudpersonen är en MS-sjuk man, rullstolsburen och blind, som trots alla svårigheter försöker ta sig till sin kärlek. Han utsätts för rån, våld och dödshot på sin resa. Från en stillsam början med humoristisk dialog förvandlas filmen till en thriller. Det är otäckt, men mycket tänkvärt, sa flera av filmstudions medlemmar efter visningen igår.
Filmen fick publikpriset vid filmfestivalen i Venedig och gjorde stor succé vid visningar i Stockholm i början av sommaren. Inte minst Petri Poikolainen som spelar huvudrollen har fått mycket beröm för sin insats.
-Det är antagligen hans sista filmroll, berättade ordförande Svante Ors i sin introduktion.
Petri Poikolainen är själv MS-sjuk.
Svante Ors passade på att be alla medlemmar om förslag till filmer för våren 2023. Hela utbudet finns på Sveriges Förenade Filmstudios (SFF) filmlista. Sveriges Förenade Filmstudios.
Där finns 3000 filmer att välja på, men det går att söka på de senaste åren eller något speciellt land, regissörsnamn eller titel. Den 6 december ska filmstudions styrelse välja en klassiker och tre nya filmer för våren 2023. Så snart programmet är klart och bokat skickas det ut på mejl till alla medlemmar.
Här är hela betyget på Den blinde mannen som inte ville se Titanic
5 stjärnor 47 bönor
4 stjärnor 55 bönor
3 stjärnor 45 bönor
2 stjärnor 13 bönor
1 stjärna 8 bönor
Christina Nord och Eva Holmström i väntan på Den blinde mannen som inte ville se Titanic Tina Jacobsson och Anna-karin Cavalli-Björkman uppskattar årets program och ser fram emot nästa. CODA är en favorit, men även oktober månads film Omständigheter var bra, sa de på väg in till kvällens visning av Den blinde mannen som inte ville se Titanic
Lena Löfgren och Mia Petersen tyckte att höstens sista film var fantastiskt bra och tänkvärd. De tycker att programmet i sin helhet varit omväxlandemed flera intressanta ämnen
Filmen fick många femmor och fyror, men alla var inte lika nöjda. Anita Wahlin, som syns i den blå jackan, var en av medlemmarna som tvekade vid betygsburkarna. Hon tyckte att filmen var bra, men konstaterade att det är inget man blir glad över att se. Ovanligt många la en böna i den enstjärniga burken. Sista uppsläppet till filmstudion i år. Vice ordförande Eva Backlund öppnarFilmstudions ordförande Svante Ors introducerade Den blinde mannen som inte ville se Titanic
-Välkomna med förslag till filmer för våren 2023, sa Svante Ors och förklarade hur alla kan söka i utbudet hos Sveriges Förenade Filmstudios (SFF)
Intresserad av Film? Näsets Filmstudio är en samling cineaster som gillar bra film. Vi samlas med jämna mellanrum på Biohuset i Höllviken och ser filmer som inte kommit med på den ordinarie repertoaren. Gå med du också! Vår ambition är att visa bra film som berör. Hemsida Facebook
