Filmbloggen

Hélène Vincent och Josiane Balasko spelar de gamla vännerna i När hösten kommer

Kan man säga att det var en feel good? Det var en av många frågor som diskuterades i Biohusets foajé efter visningen av När hösten kommer.

De båda huvudrollerna drabbas av sorger och besvikelser. Deras bakgrund är inte så ärofull och deras vuxna barn är olyckliga. Var de dåliga mödrar fast de ville så väl?

I Hélène Vincents och Josiane Balaskos ansikten, som Michelle och Marie-Claude, syns oro, förtvivlan och tillfälliga glimtar av hopp som det är lätt att leva sig in i.

-Som knytnävsslag i magen men med många bottnar, sa en medlem efter måndagens första visning.

Det var fler som talade om bottnar, djup och en film som sitter kvar i minnet. Den väcker tankar och visar vad som är fint även om allt inte är perfekt, tyckte även tisdagens publik. Också hur en människa kan växa med ansvar och stöd.

Betyget blev 4,2 i snitt, vilket är bra men inte högst.

Är då en film med så mycket sorg, död och dåligt samvete en feel good, som en något ångerfull styrelseledamot (undertecknad) skrivit i ett mejl till alla medlemmar?

-Ja, det kan man ändå säga, tyckte en grupp vid röstburkarna.

När hösten kommer är också en film om kärlek, vänskap och lojalitet. Den slutar vackert, om än med ett frågetecken.

-På så vis är den ändå ljus, sa en medlem till feel good-beteckningens försvar.

Det var vårens sista film. Ordförande Mats Holm tackade alla medlemmar för den gångna terminen, innan han berättade om regissör och skådespelare i sin presentation av filmen. Hela introduktionen finns att klicka fram nedanför texten här.

I månadsskiftet maj-juni går styrelsen igenom utbudet från Sveriges Förenade Filmstudios (SFF). Det sker under en intensiv vecka, då nya filmer strömmas ut under en begränsad tid och det även är visningar i Stockholm.

I början av juli vaskar vi fram guldkorn till vårt program. Som förra året ska styrelsen enas om titlar till fyra visningar. Till den femte tar vi ut fem möjliga som alla medlemmar får rösta om.

I slutet av juli kommer programmet på mejl till alla medlemmar. Då öppnas funktionen för anmälan på vår hemsida, nasets.filmstudio.se, för alla som vill vara med.

När hösten kommer på riktigt ses vi förhoppningsvis på de vanliga tiderna, måndag som tisdag. Nu önskar vi alla medlemmar en skön vår och sommar.

Britt-Marie Bergström

Hyllade skådespelare, berättade Mats

Klicka på introduktionen här

Snittbetyg: 4,2

Betyg 5 stjärnor:       103 st plus

Betyg 4 stjärnor:       141 st plus

Betyg 3 stjärnor:       33  st plus

Betyg 2 stjärnor:       1   st plus

Betyg 1 stjärna:        1   st plus

    summa   1181    stjärnor
        279 bönor

Snittbetyg:     4,23297491  0

Här finns hela betygslistan sedan start
https://nasets.filmstudio.se/information/visade-filmer-

Sista godiset här i vår. Lena Fjellström och Marianne Dahlström passade på

-Jättefin film med många bottnar, sa Christel Franzén och många andra

Karin Nitzsche och Rolf Dackheden skrattade åt att hans efternamn blev fel under en bild vid förra visningen. Den skyldiga var inte Karin, som fotograferade då, utan jourhavande bloggskrivare som bad om ursäkt

Styrelseledamöterna Anna-Lena Berg och Eva Backund som glada vårblommor

Filmstudions styrelse gladde sig åt alla vänliga ord. Här är det Anna-Lena Berg, Karin Nitzsche och Mats Holm som tar emot

Jafar Panahi, regissör som trotsar den iranska regimen om och om igen

Nja. Det var bara en olycka har fått Guldpalmen i Cannes, Guldbjörnen i Berlin och Guldlejonet i Venedig förutom att den blivit Oscarsnominerad. Det påverkade inte Näsets Filmstudios stränga jury. Snittbetyget blev 3,3.

Många medlemmar tyckte att filmen var intressant, välgjord och angelägen. Men det var tungt att följa huvudpersonernas kamp för hämnd och att få veta hur de torterats och lidit i iransk fångenskap.

Så tungt att två medlemmar lämnade salongen innan filmen var slut.

-Det blev för mycket, förklarade de.

Kulturjournalisten Saman Bakhtiari från Sveriges Radio gjorde en uppskattad introduktion.  Han berättade om regissören Jafar Panahi som lyckats göra flera regimkritiska filmer från Iran, trots fängelse, yrkesförbud och hot. En av filmerna This is not a movie, smugglade han ut på ett USB-minne så att den kunde visas i Cannes.

I Näsets Filmstudio har vi tidigare visat No Bears, som filmades innanför den turkiska gränsen till Iran. ,

Jafar Panahi har själv suttit i fängelse och förhörts med ögonbindel, som personerna i filmen. Han har lyssnat på sina medfångar och berättar om vad han upplever i samhället.

Saman Bakhtiari avslutade sin introduktion med att peka på frågan som filmen ställer:

Ska vi fortsätta den här våldsspiralen vi befinner oss i om regimen skulle falla eller ska vi välja en annan väg?

Det blev livliga diskussioner i Biohusets foajé efter filmen. En fråga som det rådde delade meningar om var slutet. Hur ska det tolkas? Var det den gamla fasan som fortsatte ringa i huvudpersonens  öron eller blev han utsatt igen?

Nästa gång, den 4 och 5 maj, ser vi När hösten kommer. Det är en fransk film om pensionärsliv, vänskap och ensamhet i en liten by i Bourgogne. Huvudpersonen Michelle råkar förgifta sin dotter med svamp och hamnar i en kris.

Det finns fortfarande gott om plats på tisdagsvisningen kl 15.30. Vi har flyttat till den stora salongen med 93 platser för att få plats med alla som anmälde sig. Den här tisdagen kom endast 33 medlemmar. På måndagen var det näst intill fullsatt i samtliga tre salonger under båda visningarna.

Britt-Marie Bergström

Foto: Karin Nitzsche

Christine och Rolf Dacke är ett par av många nya medlemmar i år. ...

… liksom Bodil Stenshed. Vi är drygt 450 inför sista filmen

Snittbetyg 3,3

Betyg 5 stjärnor:       29  st plus

Betyg 4 stjärnor:       80  st plus

Betyg 3 stjärnor:       87  st plus

Betyg 2 stjärnor:       32  st plus

Betyg 1 stjärna:        20  st plus

    summa   810 stjärnor
        248 plus

Snittbetyg:     3,266129032 0

Saman Bakhtiari, journalist på P1:s Kulturnytt

Många har hört den här mannens röst. Han arbetar på Sveriges Radios P1 Kultur och heter Saman Bakhtiari. På måndag introducerar han vår film Det var bara en olycka.

Det är en iransk film som vann Guldpalmen i Cannes 2025 och var nominerad till en Oscar för bästa internationella film. Den titeln vann Sentimental Value som vi visade i Januari.

Var det rättvist? Det kan vi alla försöka ta ställning till på måndag. Men det är nog inte lätt. Filmerna är helt olika. Vi förflyttar oss från en välbärgad miljö i Oslo till Iran.

Saman Bakhtiari har träffat regissören Jafar Panahi och kan berätta mer.  Introduktionen är gjord för oss men den är filmad i förväg av Max Klintman. Den syns alltså i alla salonger samtidigt.

Vi startar som vanligt klockan 16.00 på måndag den 13 april och kör en ytterligare visning kl 19.00. På tisdag har vi endast den stora salongen. Då startar vi 15.30.

Välkomna alla medlemmar!

Sharon Haffajee är ny i valberedningen

Alla blev glada när Sharon Haffajee ställde upp i Näsets Filmstudios valberedning. Men vem är hon? Här presenterar hon sig själv på begäran:

“Jag som är nyinvald i valberedningen heter Sharon Haffajee och bor i Skanör. Jag har precis avslutat en långt yrkesliv som rektor inom förskolan och som förbundsstyrelseledamot i Sveriges Skolledare där jag numera också ingår i valberedningen inför kommande kongress. 

Jag har alltid fascinerats av film på bio och att få sjunka ner i biofåtöljen och ta av en annan värld en stund är spännande!

Jag ser framemot att med min valberedningskollega, Peter, få bidra till årsmötet 2027.”

Det är alltså Sharon Haffajee och Peter Lindsjö som medlemmar bör kontakta när de själva vill ta ett tag med filmval och praktiskt arbete inom styrelsen eller vet någon annan som vill och kan.

Styrelsen för 2026 är just vald. Som framgår av inlägget här nedanför ingår en ny ledamot, Cecilia Wigerstad.

Det kan bli utrymme för fler på nästa årsmöte. Skriv till vårt föreningsmejl filmklubb@nasetsfilmstudio.se om ni har några tips och inte känner någon av de båda i valberedningen.

Näsets Filmklubbs årsmöte gav nya krafter och funderingar.

Funderingarna gällde den avslutande filmen, Nunnan, som även väckte en del ilska. Läs mer om den i Susanne Lantaus inlägg här nedanför.

Årsmötets dagordning klubbades igenom utan diskussioner. Bara på en punkt hördes en fråga från salongen: Hur många medlemmar har vi som är mellan 15 och 25 år?

Ordförande Mats Holm förklarade att avgiften sänktes till 150 kr i förhoppning om att få med fler ungdomar. Bara några få har utnyttjat rabatten genom åren. Ingen under den här terminen.

-Vi har ju många lärare i vår förening. Kanske någon av dem som känner för att uppmuntra sina elever, sa Mats utan att få något svar.

Han bad alla med goda idéer inför framtiden att skicka mejl till filmklubb@nasetsfilmstudio.se.

Mötet gav sitt fulla stöd till en fortsättning efter samma modell som under 2025, med digitala introduktioner och på slutet en önskefilm som alla medlemmar är med och väljer.

Det blev ett minus i räkenskaperna på 13000 kronor under 2025, som kassören Buster Klintman kunde förklara. Han försäkrade att ekonomin är god. Revisor Jerry Andersson godkände redovisningen.

Peter Lindsjö presenterade valberedningens förslag och mötet sa ja till varje namn utan tvekan. Ett av namnen var nytt.

Cecilia Wigerstad, ny i styrelsen

Cecilia Wigerstad valdes in som suppleant. Det är knappt någon skillnad på att vara suppleant eller ordinarie i Näsets Filmstudio. De enda diskussioner som brukar uppstå är vid filmvalen och då har alla lika starka röster.

Cecilia vet redan vad hon ger sig in på. Som kandidat har hon satt sig in i hur det går till att välja film och hon har också hjälpt till i foajén. Cecilia bor i Skanör och arbetar på universitetets lärarutbildning.

Hennes filmintresse är brett. Cecilia Wigerstad tycker att filmstudion ska fortsätta sträva efter att ha ett omväxlande utbud.

Mats Holm, ny ordförande

Mats Holm valdes till ny ordförande. Han har varit vice och tog över redan när tidigare ordförande Svante Ors avled under 2025. Under årsmötet använde han ett gammalt knep.

Ingen film utan att vi har en valberedning.

En medlem ställde upp och belönades med en varm applåd, Sharon Haffanjee heter hon som ska se till att filmklubben får nya krafter även vid nästa årsmöte. Vid sin sida i det arbetet har hon Peter Lindsjö som blev omvald.

Det blev som väntat ett fullsmockat årsmöte.

Det fanns inte stolar för alla under själva årsmötet men de som valt någon av de små salongerna för filmen satte sig tillrätta där det gick inför förhandlingarna

När Mats Holm tackat medlemmarna gjorde dagens gäst entré i den stora salongen.

Han hjälper nunnorna i Glumslöv

Carl Kylberg, arkitekt med inblick i karmelitsystrarnas kloster

Carl Kylberg är arkitekt från Skanör. Han berättade varför han nu hjälper karmelitsystrarna att hitta en ny plats för sitt kloster. Filmen Nunnan är inspelad på det nuvarande i Glumslöv som nu är till salu.

Carl Kylberg blev inkopplad vid en takläcka för fem år sedan. I samband med renoveringen hade systrarna så många önskemål om förändringar att han föreslog en flytt istället. Klostret ligger på gränsen till det växande samhället Rydebäck och bullret från motorvägen ökar.

Systrarna sa ja direkt. De vill ha en ny, tyst plats att vara på i ett par hundra år framöver.

Sedan planerna presenterades i tidningar och radio har projektet bubblat igång, berättade Carl Kylberg. Det finns redan flera intressenter.

Han hade sett Maud Nycanders första dokumentär om Marta som valde klosterlivet vid 19 års ålder.

-Det var roligt att få träffa henne nu och konstatera att vi faktiskt är jämngamla, födda 1978 båda två.

Carl Kylberg blev överraskad av att Marta och de andra nunnorna var så fnittriga och glada som de var.

-De är behagliga och kloka.

Han fick en tankeställare när Marta frågade: Är det inte lite kaos i världen?

-Jaa, vem har egentligen gjort det kloka valet, frågade han medlemmarna i salongen.

Himmel eller helvete? Så lyder frågan i det tidigare inlägget om filmen Nunnan. Den fick ett snittbetyg på 3,8.

Britt-Marie Bergström

Ingen film utan godis. Åsa Hansson på väg in i salongen

Digitala medlemskort en av nyheterna i verksamhetsberättelsen. Elisabeth Rugfeldt och Viveka Eliasson hade laddat

Foto: Britt-Marie Bergström, Susanne Lantau och Karin Nitzsche

Styrelsen 2026

Mats Holm, ordförande, Britt-Marie Bergström, Buster Klintman, Susanne Lantau, Karin Nitzsche, Marianne Ors, ordinarie ledamöter. Eva Backlund, Anna-Lena Berg, Peter Holm och Cecilia Wigerstad, suppleanter.

Revisor: Jerry Andersson

Valberedning: Sharon Haffajee och Peter Lindsjö

Marta kommer från en svensk bondefamilj som är troende katoliker och som t.o.m har ett eget kapell på sin gård. Hon har åtta syskon som alla är katoliker. Mamman ville länge gå i kloster men valde istället att gifta sig. Idag är de en stor familj med 38 barnbarn. Ändå tycker hon att det “finaste” är att gå i kloster. Jag undrar hur man kan missunna sina egna barn det som de flesta av oss tycker är det finaste i livet; barn och barnbarn?

Vid 19 års ålder valde Marta att lämna allt för ett liv som nunna i den stränga Karmelitordern. I klostret i Glumslöv där Marta bor lever nunnorna hela sitt liv innanför klostrets murar. De lämnar det aldrig. Inte ens när de dör, för klostret har en egen kyrkogård. En gång i månaden får Maria besök av sin familj och då alltid med ett galler mellan henne och gästerna. Besökarna får t.o.m mat genom en lucka och får äta i ett separat rum, aldrig tillsammans med Marta. För mig är detta rena helvetet och jag får tankar kring sekt och fängelse. Det som dock  slår mig är Martas underbara leende, goda humör och vad det verkar stabila humör/psyke. Hon verkar väldigt tillfreds och i filmen strålar hon. Jag tar med mig en tanke om att de flesta i vårt samhälle idag lever i ett högt tempo, där det finns lite tid och stort behov av tanke, reflektion och även tro. De flesta av oss blev nog väldigt berörda på ett eller annat sätt.

I filmen pratade Martas bror om rosenkransbönen, och att den var tråkig. Enligt wikipedia är det här definitionen av bönen:

Rosenkransen eller rosenkransbönen är en meditativ serie böner som främst brukas inom Katolska kyrkan, där den anses ha en viktig roll i den kristnes dagliga liv. Den firas med en egen dag i helgonkalendern, Vår Fru av Rosenkransen den 7 oktober. Rosenkransen består av upprepningar av bland annat Fader vår och Ave Maria, och för att hålla räkningen på dessa böner finns ett särskilt radband. Under dessa böner mediterar den bedjande över serier av händelser, mysterier, i Jesu och Jungfru Marie liv. Rosenkransen kan bedjas enskilt eller i grupp; enligt flera påvliga encyklikor bör den dock bedjas varje dag.

Text: Susanne Lantau

Carl Kylberg hjälper nunnorna i Glumslöv att hitta ett nytt kloster

Morgondagens film, Nunnan, har blivit ju blivit mer aktuell sedan vi la in den i programmet. Klostret i Glumslöv är till salu och nunnorna letar efter en ny fastighet. De får hjälp av Carl Kylberg, arkitekt med rötter i Skanör.

Han berättar om sitt arbete inför filmen i morgon. Som vi skrivit i ett tidigare inlägg skulle vår styrelseledamot Marianne Ors stå för introduktionen men hon bestämde sig för att lämna över när det visade sig att Carl Kylberg kunde komma och ge oss senaste nytt.

Han räknar med att prata i tio minuter efter vårt årsmöte, som startar kl 19.00. Det blir endast i den stora salongen, där vi har mötet.

Filmen visas i samtliga tre salonger. Fler detaljer inför mötet finns i inlägget här nedanför.

För några år sedan kom en medlem till årsmötet, förutom styrelsen. På måndag är vi runt 150 anmälda.

Det är förstås glädjande, även om vi inte tror att det är intresset för vår dagordning som ökat så otroligt. Vi är många fler medlemmar nu, en bit över 450, men det är nog filmen efter mötet som lockar mest.

Maud Nycanders film Nunnan visas i samtliga tre salonger. Det har ordnats i sista stund med hjälp av Biohusets alltid lika tjänstvillige Nils Melia. Marianne Ors introducerar filmen när vi är klara med mötet. Hon har sett Nunnan och är mycket förtjust i den.

Marianne Ors i styrelsen för Näsets Filmstudio

Exakt när vi är klara hänger på oss alla. Vi måste t ex få ihop en valberedning. Den har under året bestått av en enda person, Peter Lindsjö. Han fortsätter gärna men det är mötet som bestämmer. Det är också bra om mötet hittar ett par kandidater till, så att Peter slipper jobba ensam.

Peter Lindsjö i valberedningen

Dagordningen är kort och formell. Den och övriga handlingar finns i inlägget här nedanför. Det kan bli ett snabbt möte.

Därför hoppas vi att några medlemmar kan tänka sig att stå upp.

Det finns inga tekniska möjligheter att hålla årsmötet i tre salonger samtidigt. Vi måste klara oss med den stora som har 93 platser. Medlemmar som väljer någon av de små salongerna för filmen kan markera sina platser innan de går in till mötet. Trappa och hiss upp till Biohuset öppnas efter klockan 18.00, så snart vi i styrelsen är klara med våra förberedelser.

Vi ser fram emot ett trevligt möte, trots trängseln. Förhoppningsvis kan vi hjälpas åt så att alla medlemmar som absolut måste sitta får en plats i första hand.

Välkomna på måndag kl 19.00

Styrelsen