Filmbloggen

När en av Carla Nowaks (Leonie Benesch) elever anklagas för stöld i skolan blir det starten för ett drama med cynism, klassförakt och rasism. Skolan själv hävdar att de har nolltolerans ”här tolererar vi noll mobbing, våld, otrygghet.” Ett begrepp som känns både aktuellt och slitet idag. Kanske lärde eleverna sig en mindre bra läxa att så här kan vuxenvärlden te sig utei samhället? Hur det hela slutar får vi aldrig veta. Det kändes både som ett frusterande slut på filmen och också intressant eftersom det gör att man vill fortsätta fundera och diskutera. Lite längre ner kan du läsa Svante Ors´ (ordförande) inledning om Lärarrummet.

Så här sa några av oss direkt efter filmen:
” Vad är sanning, vad är lögn”, undrar Birgitta Sveger.
“Tänk att så något litet som händer kan eskalera och få sådana proportioner på så kort tid och förändra livet rejält”, säger Karin Nitzsche.
-Karin Tyleberg kände en inkänning i det att man inte hinner tänka en tanke slut, här blev för många snabba beslut.
-Birgitta Polberger tyckte att sättet med listan där eleverna i elevrådet tvingades lämna ut den de trodde vara skyldig, var förfärlig och trodde inte det hade gjorts i en svensk skola.
-Det är en stor skillnad mellan svensk och tysk skola, inte minst så använder man titlar “fröken Nowak” och har en tydlig distans mellan elev och lärare. Man pratar om ämnet/uppgiften och håller sig till det, sa en annan lärare.
-Anita Wallin, fd lågstadielärare fick många tankar och ville hem och fundera.

LÄRARRUMMET
(Inledning av Svante Ors)

Hej och varmt välkomna till terminens andra film. Idag ska vi ägna oss åt en företeelse som de flesta har åsikter om, nämligen SKOLAN. Alla har vi gått i skolan och många av oss har också haft den som arbetsplats. För en del var skolan ”de bästa åren i mitt liv”, för andra ett helvete på jorden.
Många filmer där handlingen utspelas i skolmiljö har gjorts under åren.  1940 kunde man se Alice Babs som jazztokig rebell i Swing it, magistern och 1944 axlade Sig Järrel rollen som den sadistiske latinlektorn Caligula i Alf Sjöberg och Ingmar Bergmans film Hets. 1989 såg vi Robin Williams som karismatisk litteraturlärare i Döda poeters sällskap och förra året kunde vi njuta av The Holdovers, där internatskolans suraste lärare fick stanna kvar över julen och vakta de elever som inte kunde åka hem över lovet.
Dagens film utspelas i Tyskland, en ung och idealistisk lärare har fått anställning på en högstadieskola. Det försvinner pengar från kappfickor och plånböcker i lärarrummet och misstankarna riktas mot en elev med invandrarbakgrund. Carla, den unga läraren tar gärna elevernas parti och försöker fånga tjuven genom att gillra en fälla.
Genom sitt agerande stör hon ordningen bland kollegerna och ju mer hon engagerar sig, desto mera intrasslad blir hennes situation.
Skolan ses ju ofta som en spegelbild av samhället och regissören vill säkert säga ett och annat om det tyska samhället med filmen Lärarrummet.
Den här filmen var Tysklands bidrag till Oscarsgalan 2024 och blev en av de fem filmer som tävlade om den gyllene statyetten för bästa utländska film.

Filip Andersson stod trångt i vimlet av medlemmar som ville höra honom prata om Sydsudan. De som inte fick plats lyssnade från Biohusets foajé en trappa upp

Kanske var det rekord i femmor. Goodbye Julia fick ett toppbetyg på 4,6. Filip Anderssons information var uppskattad, men gav ingen tröst åt publiken som levde sig in huvudpersonernas öde.

Han åker tillbaka om några dagar till ett Sydsudan som kan var än värre än när han lämnade i början av månaden. I dagarna har också UNHCR skickat ut ett nödrop. 10 miljoner människor är på flykt från Sudan och hundratusentals människor håller på att svälta ihjäl.

Filip Andersson berättade att 780 000 flyktingar har kommit till Sydsudan på senare tid. Av dessa beräknas 500 000 vara återvändare från Sudan där läget är ännu svårare.

-Sydsudan är ett av världens fattigaste och mest våldsamma länder. Nu har det dessutom drabbats hårt av klimatförändringar med de värsta översvämningarna någonsin, berättade Filip för filmstudions medlemmar ..

Han arbetar som kommunikatör vid FN-basen i Juba, huvudstad i världens yngsta nation, bildad 2011 efter en folkomröstning som även skildras i filmen Goodbye Julia. När han kom dit 2013 rådde stor optimism. Sedan dess har det varit inbördeskrig i flera omgångar.

Nu styrs Sydsudan av en samlingsregering som försöker få till ett val i december. Det är våldsamt och politiska motståndare tystas.

– Det är ett land som bara har tre utbildade psykiatriker men fem vice presidenter, sa Filip i sitt föredrag.

Det blev snabbt fullt vid kaffeborden på Vejja och tiden var knapp. Men vår gäst hann svara på en fråga: Vad kan FN göra i Sydsudan?

-Vårt mandat är att skydda civilbefolkningen och jag kan nog påstå att vi har räddat tusentals människoliv. Vi försöker också förbättra vägar och se till så att infrastrukturen fungerar, blev svaret.

Filip Andersson sa efteråt att han kunde pratat länge och han hade gärna svarat på fler frågor. Men den sena visningen var redan framflyttad en kvart och salongerna väntade. För medlemmar som vill veta mer har han istället skickat nedanstående länkar till filmer från hans arbetsplats.

UNMISS Explainer: Who we are, what we do & why we do it (youtube.com)

4,5 till Goodbye Julia

265 medlemmar var på plats vid höstens första visning. Så här blev betyget på filmen Goodbye Julia.

Betyg 5 stjärnor:       153 plus

Betyg 4 stjärnor:       64  plus

Betyg 3 stjärnor:       12  plus

Betyg 2 stjärnor:       5   plus

Betyg 1 stjärna:        0   plus

    summa   1067    stjärnor
        234 plus

Snittbetyg:     4,55982906  0

Frida Roos och Petra Hodel hade fullt upp i sitt kafé Vejja, och de beklagade att inte alla fick plats. Men de var glada efteråt och ställer gärna upp för filmstudion igen

URSÄKTA RÖRAN

Det är nog inte ryskt, men ändå något troll i vår korthantering i år. Trots många timmars noggrant arbete av hela styrelsen och omsorgsfullt avprickade listor från bankgirot saknades många medlemskort vid årets utdelning. Det har flera orsaker. Vi ser över systemet till nästa gång och hoppas på en smidigare lösning.

Här arbetar styrelsen koncentrerat några dagar före höststarten. Från vänster Svante Ors, Karin Nitzsche, Eva Backlund, Mats Holm och Susanne Lantau

Det blev rörigt vid utdelningen, men här ör det inte så många kort kvar. Gunilla Arendt får sitt av Britt-Marie Bergström

Text: Britt-Marie Bergström

Foto: Karin Nitzsche och Britt-Marie Bergström

Huvudpersonerna i Goodbye Julia möts från olika sidor i en konflikt med våldsamheter som pågått i många år. Det är inte bättre nu, enligt vad vår gäst Filip Andersson berättar. Sudan är delat. Ett par tusen människor om dagen flyr över gränsen till Sydsudan, som är ett av världens tre fattigaste länder. Många är återvändare. De ger upp sina försök att skapa sig ett bättre liv i norra Sudan.

I Sydsudan planeras val i december. Valet har skjutits upp flera gånger och oppositionen kämpar fortfarande emot därför att landet inte anses vara redo. Detta är en kris som kommit i skuggan för andra händelser i världen under många år, men utvecklingen talar för att vi får höra mer om Sydsudan under hösten.

Filip Andersson har arbetat för FN i Sydudan sedan februari 2013 med avbrott av ett par perioder då personalen evakuerats på grund av uppblossande inbördeskrig. Den första september åker han tillbaka.

Filip Andersson på plats i Sydsudans huvudstad Juba. Den 26 augusti är han gäst i filmstudion. Han finns i Kafé Vejja i pausen mellan visningarna, med start runt 18.30

Filip Andersson är född och uppvuxen i Stora Herrestad utanför Ystad. Han är utbildad journalist och jobbade under kortare perioder för bland annat Ystads Allehanda, Sydsvenskan, TT och Svenska Naturskyddsföreningens prisbelönta tidskrift Sveriges Natur innan han flyttade till Brasilien som biståndsarbetare och reporter för (den numera nedlagda) tidskriften Latinamerika under åren 2001-2006 .

I januari 2009 blev Filip FN-volontär och informatör för organisationens fredsbevarande insats i Östtimor. Där stannade han till 2012, och hann bland annat vara informationsansvarig för landets folk- och bostadsräkningskampanj 2010.

I februari 2013, när Östtimor inte längre var världens yngsta nation, flyttade Filip till landet som år 2011 tog över den titeln: Sydsudan. I landets huvudstad Juba har han sedan dess arbetat för FNs fredsbevarande insats som informatör, skribent och redaktör.

I rollen som informatör producerar Filip och hans kollegor material (texter, bilder, radioinslag och kortare videoklipp) som belyser vad FN gör i Sydsudan, varför, vilken typ av skillnad organisationen försöker göra, men också förklarar vad som inte ingår i den fredsbevarande insatsens mandat. 

Sydsudan är ett mångkulturellt land, stort som Frankrike, med över 60 etniska grupper. Landet är också ett av världens tre absolut fattigaste länder och plågas fortfarande av (oftast tillfälliga) utbrott av väpnad konflikt. Vid två tillfällen, i december 2013 och i juli 2016, har våldet lett till regelrätta inbördeskrig i stora delar av landet.

På sin fritid ägnar sig Filip och en handfull kollegor åt att, med egna medel, ta hand om ett stort antal lösdrivande katter som bor inne på FN-basen. Förutom att ge missarna mat ser gruppen till att katterna vaccineras regelbundet, att de kastreras/steriliseras, och att de får veterinärhjälp när de är skadade eller sjuka. Sedan 2019 har dessa kattälskare sett till att (och betalat för) mer än 120 katter har steriliserats/kastrerats. De har hittat nya utländska hem (i bland annat Norge, USA, Kenya och Turkiet) åt ett tiotal katter och är alltid öppna för att skicka lämpliga kelgrisar till kärleksfulla, ansvarstagande hem.

Samling hos Vejja

Filip har mycket att berätta apropå vår visning av Goodbye Julia. För mycket för fem minuters introduktion som vi brukar ha. Därför vill vi i styrelsen pröva en ny modell i samarbete med Petra Hodel och Frida Roos i deras nya kafé nedanför Biohuset, Vejja. De erbjuder kaffe och toscakaka till specialpris, 69 kronor, för medlemmar som vill höra Filip tala om Sydsudan.

Start runt 18.30 i pausen mellan visningarna.

Detta ställer stora krav på logistik, som vi alla måste hjälpas åt med. Alla som är intresserade bör föranmäla sig på vårt mejl filmklubb@nasetsfilmstudio.se

Allra enklast är det om medlemmar som vill ha kaffe swishar betalningen till Vejja direkt. Då står det klart efter första visningen och vi sparar tid. Nummer 123-463 49 29

Det går förstås också att betala på plats och/eller att välja något annat ur Vejjas utbud.

Välkomna!

Styrelsen

Som ny medlem i styrelsen har jag flera gånger fått frågan om hur vi gör för att välja ut filmerna. Nu har jag själv fått vara med om processen för första gången, och jag lovar er – det är ett digert arbete med mycket filmtittande, tankar och diskussioner innan besluten tas.

Inför höstens val blev det en resa i (film)världen. Vi har tittat på filmer från alla världens hörn t ex Finland, Japan, Sudan, USA, Tyskland, Island, Italien, Senegal m fl.

Så här går själva processen till:

• Under ca 10 dagar i juni får vi tillgång till SFF´s (Sveriges Förenade Filmstudios) arkiv. I sommar fanns det 37 filmer vi kunde se. Vår Ordförande Svante Ors reser till Stockholm på SFF´s filmdagar och går igenom det urval som finns utöver de 37 filmerna som vi har tillgång till. Allt för att vi inte ska missa någon riktigt bra film.
• Från de 37 filmerna blir varje styrelsemedlem sedan tilldelad 3 – 4 filmer att titta på och skriva ner vad filmerna handlar om, vad man tycker, läsa recensioner och fundera på om filmen är något för Filmstudion. 
• Nästa steg är att vi samlas en kväll och presenterar filmerna för varandra, går noga igenom våra respektive filmer och berättar varför eller varför inte en film skulle kunna vara aktuell.
• Slutligen sker omröstningen där vi sållar ut de 4 vinnarna.

Några av de kriterier vi har är:

• Den ska vara underhållande/sevärd, och ha ett djup 
• Den ska vara av hög kvalitet; innehåll, hur den är filmad (foto) och bra skådespeleri
• Filmen ska väcka tankar, känslor och gärna funderingar
• Filmen ska helst inte nyligen ha gått på TV eller Biohuset
• Det får gärna vara filmer som visar andra kulturer än vad vi är vana vid från SVT, Netflix osv

Jag måste erkänna att jag tycker att processen varit så intressant och mycket lärorik. Nu när har vi valt höstens 4 filmer hoppas vi att ni liksom vi ska tycka de är intressanta, bra och sevärda. 

Mer information kommer om både tider och filmer, men vi kan redan nu avslöja att vi börjar med ett drama från Sudan där vi även kommer att lära oss mycket om landet.

Önskar en fortsatt skön sommar,

Susanne Lantau

Anatomie d’une chute – Fritt fall
Jag tror att Sandra Hüller tog andan av de flesta av oss – så skickligt spelat i rollen som författaren Sandra. Frågan man hela tiden satt med var om det var mord, självmord eller en olyckshändelse? Så småningom förstod vi att mannen Samuel (Samuel Theis) förmodligen inte var helt frisk, och domen blev självmord.
Regissören Justine Triet tar oss genom berättelsen på så skickligt sätt att man sitter och tror, tvivlar och hoppas under hela rättegången. Själv formligen älskar jag sättet med de mycket närgångna bilderna där varenda känsla kommer igenom kameran.

Vad ska man egentligen tro?
Så här 2 dagar efter att ha sett filmen känner jag en del tvivel. Var Sandra helt oskyldig? Hade mannen verkligen iscensatt hela det stora grälet som han i hemlighet spelade in? Hur kan en pojke agera och prata som en vuxen? Var det riktigt att en minderårig blir så utsatt i rätten? Var inte åklagaren lite onaturligt elak? Det är väl det här som är bra film, dvs de väcker många frågor, känslor och funderingar.

Lite kuriosa: Justine Triet letade i flera månader efter en blind eller synskadad pojke till rollen som Daniel. När det misslyckades valde man Milo Machado-Graner som är seende. Han utrustades med special-linser som grumlade hans blick. Han fick lära sig spela piano för rollen och Sandra Hüller fick lära sig franska. Hunden Snoop fick priset Palm Dog vid festivalen i Cannes, där filmen vann det stora priset Palme d´Or.
Susanne Lantau

4,5 i snittbetyg för Fritt Fall
5 betyg – 41 plus
4 betyg – 16 plus
3 betyg – 6 plus
2 betyg – 1 plus

Drygt 80 medlemmar, förutom styrelsen, är anmälda till årsmötet idag. Här är dagordning med förslag till styrelse och verksamhetsberättelse.

Alla medlemmar i Näsets Filmstudio välkomnas till årsmöte måndagen den 6 maj kl 19.00 i Biohusets stora salong

1.    Mötet öppnas 

2.    Val av ordförande att leda mötet 

3.    Val av sekreterare att föra mötets protokoll 

4.    Val av två justeringsmän tillika rösträknare  

5.    Fråga om mötet utlysts i behörig ordning 

6.    Styrelsens redovisning av det gångna verksamhetsåret 

7.    Ekonomisk redovisning 

8.    Revisorns berättelse  

9.    Fråga om beviljande av ansvarsfrihet för styrelsen 

10.  Fastställande av avgifter

       Styrelsen föreslår en ordinarie avgift på 280 kronor som under 2023

och en rabatterad avgift för ungdomar under 25 år på 150 kronor.

11.  Val av styrelse

       Förslag på bilaga  

12.  Val av revisor

       Förslag: Omval av Jerry Andersson  

13.  Val av valberedning

       Ska vi få ihop en sådan i år? Någon intresserad? 

14.  Plan för året

15.  Inkomna motioner

       Tid att lämna t o m 3 maj

16.  Övrigt 

17.  Mötet avslutas 

Motioner till årsmötet ska lämnas senast den 3 maj.  Efter mötesförhandlingar visas filmen Fritt fall för föranmäldamedlemmar. Anmälan till filmen senast 6 april

Välkomna

Styrelsen

Förslag till styrelse

Följande medlemmar föreslås bilda styrelse för Näsets Filmstudio 2024
Svante Ors, ordförande, omval
Eva Backlund, vice ordförande, omval
Buster Klintman, kassör, omval
Britt-Marie Bergström, sekreterare, omval
Mats Holm, ordinarie ledamot, omval
Susanne Lantau, ordinarie ledamot, nyval
Karin Nitzsche, ordinarie ledamot, omval
Anna-Lena Berg, suppleant, omval
Marianne Ors, suppleant, omval
Revisor: Jerry Andersson

Verksamhetsberättelse

Årsberättelse för Näsets Filmstudio 2023

2023 var ett framgångsrikt år för Näsets Filmstudio. På våren var vårt medlemstal 315 och till hösten hade det vuxit till 350. Terminsavgiften var under våren 240 kr och till hösten höjdes den till 280. Anledningen var att vi visade 4 filmer per termin istället för som tidigare 3.

Vi inledde i januari med att visa den klassiska italienska filmen En alldeles särskild dag, där Sophia Loren och Marcello Mastroianni briljerade som ett udda kärlekspar.

I februari följde vi hur en traditionell fruktodling påverkades av modern miljöteknik i den spanska En persikolund i Katalonien.

Massakern i Port Arthur på Tasmanien var temat för mars-filmen Mitram och terminen avslutade med den franska Pissa i motvind där temat var ungdomar i förorten.

Hösten inleddes med den franska Madeleine och taxichauffören, en sorts feelgood-film men även en påminnelse om våld i nära relationer.

I september kom Sydsvenskans Mattias Oscarsson och introducerade den iranska No bears, om traditioner, fördomar och det moderna samhället.

Minnas Paris behandlade post-traumatisk stress efter en terrorskjutning i en intensiv fransk produktion och i november avslutade vi terminen i Bhutan där en ung lärare förlorade sitt hjärta i en avlägsen bergsby i filmen Skolan vid världens ände.

Pga det stora medlemstalet har vi bokat alla filmsalongerna vid våra visningar och ungefär 140 medlemmar har kommit på eftermiddagsvisningarna och lika många på kvällsvisningarna.

Alla filmer har introducerats av styrelsemedlemmar utom No bears, där vi hade filmjournalisten Mattias Oscarsson.

Medlemmarna har kunnat betygsätta filmerna genom att lägga en plastbit i en av fem burkar som motsvarar ett till fem poäng. Årets filmer bedömdes som 2,9 som lägst och 4,5 som högst.

Vårt mål har varit att välja filmer från olika länder och kulturer, där olika problem eller villkor belyses och där den konstnärliga kvaliteten är hög.

Under hösten har vi blivit godkända av kommunen som en verksamhet där aktivitetscheckar kan användas som betalningsmedel. 51 medlemmar utnyttjade detta.

Styrelsen har bestått av sex ledamöter och två suppleanter. Föreningens revisor har granskat räkenskaperna. Vi har tyvärr inte haft någon valberedning men hoppas kunna tillsätta en sådan i samband med årsmötet.

Skanör 2/5 2024

Svante Ors

ordf

Frida Roos, Petra Hodel och Jenny Malm fick en fin start. Till hösten tar de gärna emot filmstudions medlemmar

Den som kommer tidigt till årsmötet idag behöver inte stå och stampa. Nu finns Vejja nedanför biotrappan.

-Vejja är ju lite fantasilöst, säger Frida Roos som startat kaféet tillsammans med Petra Hodel.

De kom in i branschen när de jobbade med ett utvecklingsprojekt för Vasakronan i Malmö. Tjejerna tyckte att det behövdes ett kafé vid Södertull och hjälpte sin uppdragsgivare att starta det, med framgång. När de såg den tomma kaféytan i Toppengallerian tyckte de att det var dags att ta ett tag där också. Båda bor i kommunen.

De kallar rörelsen för Veija efter initialerna på sina barns namn, Vilja, Emma, Juni och Jack.

Från 9 till 20 på vardagarna serverar de frukost, mackor, sallader, kaffe och kakor. Helgtiderna har de ännu inte spikat. De ska också söka tillstånd för vin och öl.

-Vi kan anpassa tiderna efter speciella önskemål, säger Frida Roos.

Hon tänker på filmstudion och är öppen både för träffar i pausen och efter filmen. Också på Biohuset och den vanliga publiken som känner kaffedoften nedan

Kaffedoft nedanför Biohuset igen. Vejja har öppet till 20 på vardagarna och kan sträcka ut tiden om filmstudions medlemmar vill samlas efter filmerna

Text och foto: Britt-Marie Bergström

Eva Nilssons recension kan vara en förklaring till de skiftande betygen. Hon tyckte mycket om handlingen i The Scrapper, men stördes av att den ibland blev lite bullrig och stökig

Vårens bästa eller sämsta? Det rådde mycket delade meningar om vårprogrammets sista film, Scrapper. Rekord i tvåor, flera ettor, många fyror och ett antal jublande kommentarer i foajén. Snittet hamnade precis över 3. Hela betyget finns längre ner i inlägget, liksom den presentation av filmen som gjordes av ledamöter i styrelsen, skriven av Svante Ors.

238 medlemmar var på plats. Vi i styrelsen värmdes av alla vänliga tack för den gångna säsongen. Ett gäng medlemmar belönade oss med en chokladkartong, som kommer väl till pass inför kommande filmval. I juni får vi i styrelsen se nya filmer i utbudet från Sveriges Förenade Filmstudior. I juli väljer vi film till höstens program. Kom gärna med förslag på mejl till filmklubb@nasetsfilmstudio.se.

Britt-Marie Bergström

Eva Stjernfeldt var en av många medlemmar som tackade för årets filmer. Hon tycker att vi har gjort bra val

Marianne Dahlskog och Lena Fjellström på väg till eftermiddagsvisning

Ingrid Malmquist

.Tack säger vi, Britt-Marie Bergström och Svante Ors, å hela styrelsens vägnar. Vi ses till hösten, om inte på årsmötet på måndag den 6:e maj. 80 medlemmar har anmält sig till mötet med efterföljande film Fritt Fall. Foto: Karin Nitzsche

3:a för The Scrapper

Betyg 5 stjärnor: 17 st pluss

Betyg 4 stjärnor: 49 st pluss

Betyg 3 stjärnor: 88 st pluss

Betyg 2 stjärnor: 50 st pluss

Betyg 1 stjärna: 8 st pluss

summa   653 stjärnor
    212 pluss

Snittbetyg: 3,080188679 0

När vuxen är barn och barn måste vara vuxen

Om man letar i ett lexikon får man veta att Scrapper kan betyda både skrothandlare och bråkstake. Och det är verkligen vad filmens 12-åriga huvudperson är. Hon bor alldeles själv i ett litet radhus i Östra London och har nyligen förlorat sin mamma. För att skaffa pengar till mat snor hon cyklar, målar om dem och säljer dem vidare. Man tycker att socialen och skolan borde reagera över hennes situation men hon är smartare än dem och vi får lära oss några intressanta trick hur man lurar myndigheterna.

En dag dyker dock hennes pappa upp efter många år på Ibiza där han jobbat på ett diskotek och levt ett behagligt tonårsliv. Hans mål är att ta hand om sin dotter men hon trivs mycket bättre med att hand om sig själv. Det visar sig också att pappan har samma inställning som hon när det gäller respekt för andras ägodelar.

Så här har vi ett barn som måste agera som en vuxen och en vuxen man som agerar som ett barn. Det blir givetvis kollision och i filmen får vi följa deras kamp att finna en gemensam spelplan och en lösning på familjeproblematiken.

I rollen som Georgie ser vi en debutant, Lola Campell, som sökte rollen genom att skicka in en video där hon pladdrar på om favoritbutiker och var man köper det bästa godiset, istället för att enligt instruktionerna snällt berätta om sin familj och sina fritidsintressen. Regissören Charlotte Regan förstod att detta var den flicka hon behövde för rollen.

Som pappan ser vi Harris Dickinson som en del känner igen från Ruben Östlunds The Triangle of Sadness. Huvudrollsinnehavarna blev mycket goda vänner under inspelningen och mycket av dialogen har de lekt och improviserat fram.

Filmen har fått priser och nomineringar på många filmfestivaler och Göteborgspostens kritiker skrev: Regissören Charlotte Regan förnyar den brittiska socialrealismen i sin lekfullt begåvade debut The Scrapper.

Svante Ors