Här informerar vi om allt som händer hos Näsets Filmstudio, pratar film och diskuterar våra filmvisningar. Alla är välkomna att delta i diskussionerna genom att kommentera inlägg. Är det något speciellt ni vill att vi tar upp maila filmklubb@nasetsfilmstudio.se
Det var glest i salongerna eftersom vi följde Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Men de medlemmar som kom verkade nöjda.
Den sydkoreanska filmen Parasit blev en upplevelse på Biohusets stora duk, som passar speciellt för detta format, avslöjade föreståndaren Nils Melia efter visningen.
Insläppet fungerade över förväntan. Medlemmar som anmält sig väntade tålmodigt på att bli uppsläppta i trappan och anvisade platser i salongen, en grupp i taget med behöriga avstånd.
Inga karameller, ingen betygsättning av filmer. Men vi är igång.
Nästa visning blir den 12 oktober, då Tel aviv on fire står på programmet. Tyvärr måste vi köra med anmälningar i förväg även då. Men kanske kan vi vara fler än 50 i salongen.
Inför gårdagen fick några medlemmar som anmält sig för sent stå på väntelista. Men det löste sig tack vare att andra medlemmar erbjöd sig att byta tid. Tack för det! Alla som ville vara med på vår höstpremiär kom med.
Vi var sammanlagt 104 på de två visningarna.
Kerstin Olsson och Aina Lenz på höstpremiär
Stora salongen strax före 19.00
Eva Handal och Margareta AagesenLennart WillemoMargot Lenander och Eva SandströmKristian och Helen AskanerJan Berg, Birgitta och Staffan PolbergerCarsten och Marie-Charlotte LundstenMats och Ingela Skanby, Marie och Christian Tornakull
Styrelsemöte i coronatid. Ledamöter som syns är Marita Szepanski-Erwall, Svante Ors, Karin Nitzsche och Eva Backlund. En ledamot, Buster Klintman, kunde inte vara med och undertecknad fotograferar
Det var som vanligt svårt att välja. När vi i styrelsen, sånär som på en ledamot, samlades hade vi en lista över förslagen från filmrådet och från oss själva sedan tidigare. Listan finns efter texten här.
Vi har lyssnat på medlemmar som inte tycker att det ska vara våldsamt och inte för dystert. Men det ska vara bra film och gärna något som visar annorlunda miljöer.
Filmerna som vi till slut valde blev Corpus Christi och The Farewell.
Den förstnämnda var hårdaste konkurrenten till Parasit vid årets Oscarsutdelning. Den var snudd på att bli bästa utländska film. Corpus Christi utspelar sig i Polen, där en tidigare kriminell råkar bli präst. Avslöjande om samhällets och människors svagheter, spännande och rolig, enligt recensenter som alla hyllat filmen.
The Farewell är inte så sorglig som den låter, även om den handlar om en äldre kvinns som får cancer. Hon bor i Kina i en omgivning där den drabbade anses bli än sämre om hon får veta. Släkten ställer upp. Barn och barnbarn kommer från USA för att kunna ta farväl till fest utan att avslöja. Det blir en tänkvärd film med många intressanta miljöer och frågeställningar, men den är också rolig, rapporterar våra filmväljare.
Ett program med mer information om filmerna kommer så småningom, på hemsidan och på mejl till alla medlemmar.
Vi startar höstterminen med Parasit och Tel aviv on fire som vi tvingades ställa in på grund av coronarisken. Vårens medlemskort gäller för hela hösten.
Biohuset har meddelat att de öppnar med ordinarie program den 12 juli. Vi har visningsdagar bokade sedan länge. Fortfarande vet ju ingen med säkerhet hur läget är i höst, men detta är vår plan:
14 september: Parasit
12 oktober: Tel aviv on fire
2 november: Corpus Christi
7 december: The Farewell
Vi kan bara hoppas att planen håller för oss och att Biohuset såväl som hela samhället kan öppnas igen.
Så var And then we danced färdigkörd för vår del. Det var en speciell film med mycket dans, högljudd musik, cigaretter, sprit och sexscener. Några avstod från att sätta betyg direkt efter, men många var positiva och tagna av huvudpersonens öde.
Säkert tyckte alla att Levan Gelbakhiani var värd sin guldbagge för bästa manliga huvudroll. Svante Ors berättade i sin introduktion att regissören Levan Akin hittat skådespelaren på Instagram. Levan Akin själv fick gå den långa vägen.
Han knackade på hos Roy Andersson när han inte kom in på Dramatiska Institutet trots flera försök. I Roy Anderssons arbete med Dulevande fick Levan Akin utbildningen som också resulterade i en Guldbagge för bästa film.
Också filmstudions medlemmar gav övervägande bra betyg.
Så här fördelade sig bönorna:
5 stjärnor: 54 bönor
4 stjärnor: 69 bönor
3 stjärnor: 34 bönor
2 stjärnor: 12 bönor
1 stjärna: 4 bönor
55 medlemmar såg And then we danced på tisdagen. Med måndagens publiksiffror blir det sammanlagt 217 av våra 245 medlemmar som upplevde vårens andra film.
Nästa gång vi ses, den 23 mars, ska Biohusets lilla salong vara klar efter renovering. Om planen håller får vi alla plats på måndagen igen.
Sydsvenskans filmredaktör Mattias Oscarsson presenterar då Parasit som vann Guldpalmen i Cannes 2019 och i år fyra Oscars. Det är första icke engelskspråkiga filmen som belönades som bästa film.
Sven och Ann-Jeanette NilssonInger Svensson, Agnetha Henriksson, Gunnar Svensson och Barbro LindströmHelene Skottner Jonsson och Ove Jonsson
162 personer såg And then we danced på måndagen. Därmed bör det bli lagom gott om plats vid tisdagens extravisning. Vi har blivit 245 medlemmar i Näsets Filmklubb.
Det ser lite annorlunda ut i Biohusets foajé eftersom bygget av den tredje salongen har startat. Många frågade efter bönorna, som stod lite mörkt vid trappan. Filmen betygsattes flitigt. Men resultatet avslöjar vi inte förrän efter tisdagens visning.
Klockan 16.30 i morgon, tisdag den 25 februari, är det dags igen. Då som vid måndagens visningar inleder Svante Ors med att berätta om arbetet med filmen och dess guldbagge-belönade regissör Levan Akin.
Britta Balkfors och Ingrid EkedahlBrita Linnér och Kerstin OlssonBirgitta Bessfelt och Marie Thorsell
Foto: Karin Nitzsche
En klassiker är en gammal film, även om den är berömd. De som såg den Tredje mannen på vår andra visningsdag var inte helt förtjusta.
-Det sämsta jag sett, sa en av våra medlemmar.
Det blev inte heller så många bönor i våra betygsburkar som under måndagens visningar. Kanske är det svårt att jämföra en svartvit film med 70 år på nacken med dagens avancerade.
Men femmorna dominerade.
67 såg Den tredje mannen på tisdagens extravisning. Med måndagens publiksiffror innebär det att sammanlagt 207 av våra medlemmar tog tillfället att inviga vår klassiker-avdelning.
Nästa gång blir det modern film igen, den svenska filmen från Georgien And then we danced, som belönades med fem guldbaggar vid årets utdelning.
Betyg på Den tredje mannen från måndag och tisdag:
Agneta och Anders Renström, Bengt Werner och Ingrid Tågerup på väg att se Den tredje mannen
Klassikerpremiären gav mersmak. Flera medlemmar kom med nya förslag efter att ha sett Den tredje mannen. Borta med vinden, Öster om Eden, Cabaret var några gamla filmer att fundera på.
Men vår första klassiker, med Orson Welles och den kända Anton Kara-musiken, Harry Lime theme är inte färdigkörd. Vi fortsätter med en extraföreställning i morgon, tisdag den 28 januari.
Det är ett måste på grund av att Biohusets lilla salong är stängd för renovering. Drygt ett 40-tal medlemmar har bytt dag. Men det gav oss också en lugn start.
58 medlemmar bänkade sig till måndagens första visning.
Svante Ors berättade om filmen som fortfarande listas bland de bästa. Han avslöjade också diverse knep som filmmakarna tog till för att skildra Orson Wells rollfigur Harry Lime i Wiens kloaksystem.
Inför visningen kl 19.00 var det lite mer oroligt. 92 stolar, 112 som köpt kvällskort och nya medlemmar som löste kort i sista stund.
Men det blev ett tiotal stolar över, vilket bådar gott inför vår nästa film And then we danced den 24 februari.
Även då kör vi två dagar.
Det hördes många förtjusta kommentarer utanför salongen efter Den tredjemannen. Givetvis var våra bönburkar framme. Men vi återkommer med betyget efter morgondagens visning.
Lisa Andersson och Erica Strandmark på väg till kvällsvisningen
Den sydkoreanska filmen Parasit vann Guldpalmen i Cannes 2019. Den står på vårt program den 23 mars.
Vi hade långa diskussioner om årets filmval, men när det gällde Parasit var vi nästan eniga. Inte minst för att Sydsvenskans filmredaktör Mattias Oscarsson rekommenderade den varmt när han besökte oss senast. På länken kan ni läsa hans recension från dagens Sydsvenskan, den 20 december.
Den enda funderingen inför valet av Parasit var att vi inte tar upp filmer som Biohuset redan har visat. Men vi fick veta att den inte kommer upp här. De som vill se Parasit i förväg måste åka till Malmö.
Parasit blir tredje inslaget på vårt vårprogram därför att den inte var bokningsbar via Sveriges Förenade Filmstudios före mars. Vi startar med en ny programpunkt, klassikerkväll.
Utvald klassiker är Den tredje mannen, alltså den berömda filmen med Harry Lime them som genomgående musik. Många av oss växte upp med den i örat från radio och grammofon.
Först på vårt vanliga program blir And then we danced, den hyllade svenska filmen om dansare i Georgien.
Avslutningen är mindre känd. Tel Aviv on fire, som enligt en samlad kritikerkår lyckas skildra konflikten mellan Israel och Palestina på ett humoristiskt vis. Det låter konstigt men lär vara sympatiskt gjort.
Ett program med mer info om filmerna kommer efter helgerna. Här är dagarna att boka in så länge:
Av någon anledning föll delar av texten i inlägget från måndagens visningar bort. Förhoppningsvis kommer det som skulle ligga under de första bilderna med här:
Michael Tapper är docent i filmvetenskap vid Lunds universitet och filmskribent i Sydsvenskan. Han är en av landets främsta experter på västern. För att inte förvänta hans kunskaper publicerar vi ett utdrag ur hans presentation nedanför texten här. Det finns också en länk tills Michaels hemsida, som fått tusentals besök de senaste dagarna. Som medlem i Svenska PEN-klubben skrev Michael Tapper en debattartikel om Kinas hot mot Sverige sedan kulturminister Amanda Lind delat ut pris till Gui Minhai. Det har väckt ett stort kinesiskt intresse för sidan, berättade Michael i foajén mellan visningar. Då var det lugnt. 82 medlemmar satt i den stora salongen och 26 i den lilla. De hade släppts in tidigt, men det han bli lite otåligt i den lilla salongen. Publiken där fick vänta till Michael Tapper var klar med sin introduktion i den stora salongen. Vi får se hur vi löser det till nästa termin. Tre stolar var lediga vid kvällsvisningen. Vi var 89 som såg The Rider då. Betyget blev inte toppen, men mycket bra. De flesta gav en fyra.
Vår visning föregicks av dramatik. Filmen hade kommit på villovägar. Biohusets platschef Nils Melia ägnade en stor del av helgen åt att försöka lösa problemet tillsammans med Sveriges Förenade Filmstudios chef i Stockholm, Per Eriksson. Natten till måndagen hämtade Nils en kopia på Malmö C, som han sedan åkte till Biohuset och laddade ner framåt gryningen under natten, ensam i den stora Toppengallerian.
Intresserad av Film? Näsets Filmstudio är en samling cineaster som gillar bra film. Vi samlas med jämna mellanrum på Biohuset i Höllviken och ser filmer som inte kommit med på den ordinarie repertoaren. Gå med du också! Vår ambition är att visa bra film som berör. Hemsida Facebook
