Filmbloggen

Många missade Corpus Christi på grund av Coronan

Det blev mer glest än väntat. När anmälningstiden för visningen av Corpus Christi gick ut för ett par veckor sedan hade vi så många medlemmar som ville se den att vi bokade Biohusets båda salonger även klockan 19. Då blev vi 56 personer som kunde dela upp oss på betryggande avstånd.

På eftermiddagen var vi 41 i de två salongerna.

Den senaste vågen av corona-smitta hade skrämt bort många medlemmar. Många mejlade i god tid att de avstod, vilket vi är tacksamma för.

Men det är tråkigt att så många missade Corpus Christi, en film som tog tag och höll fast fram till det snabba slutet. Inte konstigt att den var snudd på att vinna Oscar som bästa icke engelskspråkiga film. Den kom tvåa efter Parasit som vi inledde vårt höstprogram med.  Bland våra medlemmar hördes också många imponerade kommentarer om Mateusz Pacewicz som spelade huvudrollen. I övrigt verkar det vara lite blandade omdömen, som oftast. Tyvärr har vi ju pausat vår bönröstning, så något betyg finns inte.

Som om det var planerat droppade medlemmarna in i en jämn men svag ström, utan trängsel. Rejäla avstånd utan köer.

Detta håller vi på tills vi är säkra. 

Förhoppningsvis har läget ljusnat när det är dags för nästa film, The Farewell den 7 december. Men vi måste behålla kravet på anmälan och planera för högst 50 i en salong.

Själv hittade jag en ny favoritplats, första raden i lilla salongen. Många drar sig för att sitta långt fram, men pröva gärna. Som att ligga hemma i tv-soffan men med en stor, härlig bild och perfekt ljud. Att publiken i vår filmstudio dessutom är knäpp tyst, försämrar inte upplevelsen…

Britt-Marie Bergström

Sekreterare i Näsets Filmstsudio

Foto: Karin Nitzsche

Det blev några missuppfattningar om tider och anmälningar. Därför var vi mycket nära gränsen för vad som är tillåtet i corona-tider under första visningen 12 oktober. Vid den andra visningen hade vi en liten marginal, 45 personer i den stora salongen.

Flera kom ut med förtjusta leenden. Andra konstaterade att det var en annorlunda film. Tel aviv on fire väcker tankar långt efteråt. Den var finurligt gjord och skildrade livet vid muren i Jerusalem på ett skämtsamt sätt, men med flera bottnar. Sammanlagt 123 medlemmar såg den vid höstens andra visning.

Några saknade våra betygsbönor. Vi kan ju inte ha sådant nu på grund av smittorisken, lika lite som karameller. Men det är mycket välkommet med kommentarer på mejl och Facebook, även om de är negativa.

Det hördes vid insläppet, att meningarna om den prisade förra filmen Parasit gått helt isär. I ett sällskap fick den stort beröm av en person medan en närstående tyckte att den var så dålig att det bara var att stänga av.

Att döma av minerna efter Tel aviv on fire mottogs denfilmen på samma blandade sätt.

Men som vid förra visningen uttryckte många medlemmar sin glädje över att komma ut och se film på stor duk igen. Det gör vi igen som närmast den 2 november, då vi visar Corpus Christi, om en kriminell man som råkar bli präst i en liten polsk, konservativ by.

Foto: Karin Nitzsche

Medelåldern sjönk när Niklas Amnell, 22, blev ny suppleant vid årsmötet idag.

Det blev också byte på ordförandeposten. Svante Ors tar över klubban efter Britt-Marie Bergström som blir sekreterare. Övriga ledamöter sitter kvar.

Ett ytterligare tillskott är Sven van Dijkman, som drar igång en valberedning till nästa årsmöte.

2020 års möte blev en kortfattad förhandling på Skanörs Bibliotek. Redovisningen godkändes. Mötet bestämde att verksamheten ska fortsätta som tidigare med en klassiker och tre nyare filmer till våren.

Kassören Buster Klintman rapporterade att coronastopp och publikbegränsningar drabbar föreningen med ett rejält bortfall av intäkter. Men det blir inte värre än att det går att täcka med sparade medel.

Här är övriga styrelsen, utom Eva Backlund som inte var med på årsmötet.

Glest på grund av coronarisken

Det var glest i salongerna eftersom vi följde Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Men de medlemmar som kom verkade nöjda.

Den sydkoreanska filmen Parasit blev en upplevelse på Biohusets stora duk, som passar speciellt för detta format, avslöjade föreståndaren Nils Melia efter visningen.

Insläppet fungerade över förväntan. Medlemmar som anmält sig väntade tålmodigt på att bli uppsläppta i trappan och anvisade platser i salongen, en grupp i taget med behöriga avstånd.

Inga karameller, ingen betygsättning av filmer. Men vi är igång.

Nästa visning blir den 12 oktober, då Tel aviv on fire står på programmet. Tyvärr måste vi köra med anmälningar i förväg även då. Men kanske kan vi vara fler än 50 i salongen.

Inför gårdagen fick några medlemmar som anmält sig för sent stå på väntelista. Men det löste sig tack vare att andra medlemmar erbjöd sig att byta tid. Tack för det! Alla som ville vara med på vår höstpremiär kom med.

Vi var sammanlagt 104 på de två visningarna.

Kerstin Olsson och Aina Lenz på höstpremiär

Det var som vanligt svårt att välja. När vi i styrelsen, sånär som på en ledamot, samlades hade vi en lista över förslagen från filmrådet och från oss själva sedan tidigare. Listan finns efter texten här.

Vi har lyssnat på medlemmar som inte tycker att det ska vara våldsamt och inte för dystert. Men det ska vara bra film och gärna något som visar annorlunda miljöer.

Filmerna som vi till slut valde blev Corpus Christi och The Farewell.

Den förstnämnda var hårdaste konkurrenten till Parasit vid årets Oscarsutdelning. Den var snudd på att bli bästa utländska film. Corpus Christi utspelar sig i Polen, där en tidigare kriminell råkar bli präst. Avslöjande om samhällets och människors svagheter, spännande och rolig, enligt recensenter som alla hyllat filmen.

The Farewell är inte så sorglig som den låter, även om den handlar om en äldre kvinns som får cancer. Hon bor i Kina i en omgivning där den drabbade anses bli än sämre om hon får veta. Släkten ställer upp. Barn och barnbarn kommer från USA för att kunna ta farväl till fest utan att avslöja. Det blir en tänkvärd film med många intressanta miljöer och frågeställningar, men den är också rolig, rapporterar våra filmväljare.

Ett program med mer information om filmerna kommer så småningom, på hemsidan och på mejl till alla medlemmar.

Vi startar höstterminen med Parasit och Tel aviv on fire som vi tvingades ställa in på grund av coronarisken. Vårens medlemskort gäller för hela hösten.

Biohuset har meddelat att de öppnar med ordinarie program den 12 juli. Vi har visningsdagar bokade sedan länge. Fortfarande vet ju ingen med säkerhet hur läget är i höst, men detta är vår plan:

14 september: Parasit

12 oktober: Tel aviv on fire

2 november: Corpus Christi

7 december: The Farewell

Vi kan bara hoppas att planen håller för oss och att Biohuset såväl som hela samhället kan öppnas igen.

Britt-Marie Bergström

Dessa filmer var med i slutvalet

Alice och borgmästaren

Charter

Corpus Christi

En kvinnas val

En officer och spion

En vit vit dag

Helan och Halvan

Judy

The Farewell

Till min dotter

Smärta och ära

Unga kvinnor

Så var And then we danced färdigkörd för vår del. Det var en speciell film med mycket dans, högljudd musik, cigaretter, sprit och sexscener. Några avstod från att sätta betyg direkt efter, men många var positiva och tagna av huvudpersonens öde.

Säkert tyckte alla att Levan Gelbakhiani var värd sin guldbagge för bästa manliga huvudroll. Svante Ors berättade i sin introduktion att regissören Levan Akin hittat skådespelaren på Instagram. Levan Akin själv fick gå den långa vägen.

Han knackade på hos Roy Andersson när han inte kom in på Dramatiska Institutet trots flera försök. I Roy Anderssons arbete med Du levande fick Levan Akin utbildningen som också resulterade i en Guldbagge för bästa film.

Också filmstudions medlemmar gav övervägande bra betyg.

Så här fördelade sig bönorna:

5 stjärnor: 54 bönor

4 stjärnor: 69 bönor

3 stjärnor: 34 bönor

2 stjärnor: 12 bönor

1 stjärna: 4 bönor

55 medlemmar såg And then we danced på tisdagen. Med måndagens publiksiffror blir det sammanlagt 217 av våra 245 medlemmar som upplevde vårens andra film.

Nästa gång vi ses, den 23 mars, ska Biohusets lilla salong vara klar efter renovering. Om planen håller får vi alla plats på måndagen igen.

Sydsvenskans filmredaktör Mattias Oscarsson presenterar då Parasit som vann Guldpalmen i Cannes 2019 och i år fyra Oscars. Det är första icke engelskspråkiga filmen som belönades som bästa film.

162 personer såg And then we danced på måndagen. Därmed bör det bli lagom gott om plats vid tisdagens extravisning. Vi har blivit 245 medlemmar i Näsets Filmklubb.

Det ser lite annorlunda ut i Biohusets foajé eftersom bygget av den tredje salongen har startat. Många frågade efter bönorna, som stod lite mörkt vid trappan. Filmen betygsattes flitigt. Men resultatet avslöjar vi inte förrän efter tisdagens visning.

Klockan 16.30 i morgon, tisdag den 25 februari, är det dags igen. Då som vid måndagens visningar inleder Svante Ors med att berätta om arbetet med filmen och dess guldbagge-belönade regissör Levan Akin.

Andra dagens publik mer kritisk

Foto: Karin Nitzsche

En klassiker är en gammal film, även om den är berömd. De som såg den Tredje mannen på vår andra visningsdag var inte helt förtjusta.

-Det sämsta jag sett, sa en av våra medlemmar.

Det blev inte heller så många bönor i våra betygsburkar som under måndagens visningar. Kanske är det svårt att jämföra en svartvit film med 70 år på nacken med dagens avancerade.

Men femmorna dominerade.

67 såg Den tredje mannen på tisdagens extravisning. Med måndagens publiksiffror innebär det att sammanlagt 207 av våra medlemmar tog tillfället att inviga vår klassiker-avdelning.

Nästa gång blir det modern film igen, den svenska filmen från Georgien And then we danced, som belönades med fem guldbaggar vid årets utdelning.

Betyg på Den tredje mannen från måndag och tisdag:

5 stjärnor: 89 bönor

4 stjärnor: 24 bönor

3 stjärnor: 14 bönor

2 stjärnor: 4 bönor

1 stjärna: 5 bönor