Här informerar vi om allt som händer hos Näsets Filmstudio, pratar film och diskuterar våra filmvisningar. Alla är välkomna att delta i diskussionerna genom att kommentera inlägg. Är det något speciellt ni vill att vi tar upp maila filmklubb@nasetsfilmstudio.se
Anatomie d’une chute – Fritt fall Jag tror att Sandra Hüller tog andan av de flesta av oss – så skickligt spelat i rollen som författaren Sandra. Frågan man hela tiden satt med var om det var mord, självmord eller en olyckshändelse? Så småningom förstod vi att mannen Samuel (Samuel Theis) förmodligen inte var helt frisk, och domen blev självmord. Regissören Justine Triet tar oss genom berättelsen på så skickligt sätt att man sitter och tror, tvivlar och hoppas under hela rättegången. Själv formligen älskar jag sättet med de mycket närgångna bilderna där varenda känsla kommer igenom kameran.
Vad ska man egentligen tro? Så här 2 dagar efter att ha sett filmen känner jag en del tvivel. Var Sandra helt oskyldig? Hade mannen verkligen iscensatt hela det stora grälet som han i hemlighet spelade in? Hur kan en pojke agera och prata som en vuxen? Var det riktigt att en minderårig blir så utsatt i rätten? Var inte åklagaren lite onaturligt elak? Det är väl det här som är bra film, dvs de väcker många frågor, känslor och funderingar.
Lite kuriosa: Justine Triet letade i flera månader efter en blind eller synskadad pojke till rollen som Daniel. När det misslyckades valde man Milo Machado-Graner som är seende. Han utrustades med special-linser som grumlade hans blick. Han fick lära sig spela piano för rollen och Sandra Hüller fick lära sig franska. Hunden Snoop fick priset Palm Dog vid festivalen i Cannes, där filmen vann det stora priset Palme d´Or. Susanne Lantau
4,5 i snittbetyg för Fritt Fall 5 betyg – 41 plus 4 betyg – 16 plus 3 betyg – 6 plus 2 betyg – 1 plus
Drygt 80 medlemmar, förutom styrelsen, är anmälda till årsmötet idag. Här är dagordning med förslag till styrelse och verksamhetsberättelse.
Alla medlemmar i Näsets Filmstudio välkomnas till årsmöte måndagen den 6 maj kl 19.00 i Biohusets stora salong
1. Mötet öppnas
2. Val av ordförande att leda mötet
3. Val av sekreterare att föra mötets protokoll
4. Val av två justeringsmän tillika rösträknare
5. Fråga om mötet utlysts i behörig ordning
6. Styrelsens redovisning av det gångna verksamhetsåret
7. Ekonomisk redovisning
8. Revisorns berättelse
9. Fråga om beviljande av ansvarsfrihet för styrelsen
10. Fastställande av avgifter
Styrelsen föreslår en ordinarie avgift på 280 kronor som under 2023
och en rabatterad avgift för ungdomar under 25 år på 150 kronor.
11. Val av styrelse
Förslag på bilaga
12. Val av revisor
Förslag: Omval av Jerry Andersson
13. Val av valberedning
Ska vi få ihop en sådan i år? Någon intresserad?
14. Plan för året
15. Inkomna motioner
Tid att lämna t o m 3 maj
16. Övrigt
17. Mötet avslutas
Motioner till årsmötet ska lämnas senast den 3 maj. Efter mötesförhandlingar visas filmen Fritt fall förföranmäldamedlemmar. Anmälan till filmen senast 6 april
Välkomna
Styrelsen
Förslag till styrelse
Följande medlemmar föreslås bilda styrelse för Näsets Filmstudio 2024 Svante Ors, ordförande, omval Eva Backlund, vice ordförande, omval Buster Klintman, kassör, omval Britt-Marie Bergström, sekreterare, omval Mats Holm, ordinarie ledamot, omval Susanne Lantau, ordinarie ledamot, nyval Karin Nitzsche, ordinarie ledamot, omval Anna-Lena Berg, suppleant, omval Marianne Ors, suppleant, omval Revisor: Jerry Andersson
Verksamhetsberättelse
Årsberättelse för Näsets Filmstudio 2023
2023 var ett framgångsrikt år för Näsets Filmstudio. På våren var vårt medlemstal 315 och till hösten hade det vuxit till 350. Terminsavgiften var under våren 240 kr och till hösten höjdes den till 280. Anledningen var att vi visade 4 filmer per termin istället för som tidigare 3.
Vi inledde i januari med att visa den klassiska italienska filmen En alldelessärskild dag, där Sophia Loren och Marcello Mastroianni briljerade som ett udda kärlekspar.
I februari följde vi hur en traditionell fruktodling påverkades av modern miljöteknik i den spanska En persikolund i Katalonien.
Massakern i Port Arthur på Tasmanien var temat för mars-filmen Mitram och terminen avslutade med den franska Pissa i motvind där temat var ungdomar i förorten.
Hösten inleddes med den franska Madeleine och taxichauffören, en sorts feelgood-film men även en påminnelse om våld i nära relationer.
I september kom Sydsvenskans Mattias Oscarsson och introducerade den iranska No bears, om traditioner, fördomar och det moderna samhället.
Minnas Paris behandlade post-traumatisk stress efter en terrorskjutning i en intensiv fransk produktion och i november avslutade vi terminen i Bhutan där en ung lärare förlorade sitt hjärta i en avlägsen bergsby i filmen Skolan vid världensände.
Pga det stora medlemstalet har vi bokat alla filmsalongerna vid våra visningar och ungefär 140 medlemmar har kommit på eftermiddagsvisningarna och lika många på kvällsvisningarna.
Alla filmer har introducerats av styrelsemedlemmar utom No bears, där vi hade filmjournalisten Mattias Oscarsson.
Medlemmarna har kunnat betygsätta filmerna genom att lägga en plastbit i en av fem burkar som motsvarar ett till fem poäng. Årets filmer bedömdes som 2,9 som lägst och 4,5 som högst.
Vårt mål har varit att välja filmer från olika länder och kulturer, där olika problem eller villkor belyses och där den konstnärliga kvaliteten är hög.
Under hösten har vi blivit godkända av kommunen som en verksamhet där aktivitetscheckar kan användas som betalningsmedel. 51 medlemmar utnyttjade detta.
Styrelsen har bestått av sex ledamöter och två suppleanter. Föreningens revisor har granskat räkenskaperna. Vi har tyvärr inte haft någon valberedning men hoppas kunna tillsätta en sådan i samband med årsmötet.
Frida Roos, Petra Hodel och Jenny Malm fick en fin start. Till hösten tar de gärna emot filmstudions medlemmar
Den som kommer tidigt till årsmötet idag behöver inte stå och stampa. Nu finns Vejja nedanför biotrappan.
-Vejja är ju lite fantasilöst, säger Frida Roos som startat kaféet tillsammans med Petra Hodel.
De kom in i branschen när de jobbade med ett utvecklingsprojekt för Vasakronan i Malmö. Tjejerna tyckte att det behövdes ett kafé vid Södertull och hjälpte sin uppdragsgivare att starta det, med framgång. När de såg den tomma kaféytan i Toppengallerian tyckte de att det var dags att ta ett tag där också. Båda bor i kommunen.
De kallar rörelsen för Veija efter initialerna på sina barns namn, Vilja, Emma, Juni och Jack.
Från 9 till 20 på vardagarna serverar de frukost, mackor, sallader, kaffe och kakor. Helgtiderna har de ännu inte spikat. De ska också söka tillstånd för vin och öl.
-Vi kan anpassa tiderna efter speciella önskemål, säger Frida Roos.
Hon tänker på filmstudion och är öppen både för träffar i pausen och efter filmen. Också på Biohuset och den vanliga publiken som känner kaffedoften nedan
Kaffedoft nedanför Biohuset igen. Vejja har öppet till 20 på vardagarna och kan sträcka ut tiden om filmstudions medlemmar vill samlas efter filmerna
Eva Nilssons recension kan vara en förklaring till de skiftande betygen. Hon tyckte mycket om handlingen i The Scrapper, men stördes av att den ibland blev lite bullrig och stökig
Vårens bästa eller sämsta? Det rådde mycket delade meningar om vårprogrammets sista film, Scrapper. Rekord i tvåor, flera ettor, många fyror och ett antal jublande kommentarer i foajén. Snittet hamnade precis över 3. Hela betyget finns längre ner i inlägget, liksom den presentation av filmen som gjordes av ledamöter i styrelsen, skriven av Svante Ors.
238 medlemmar var på plats. Vi i styrelsen värmdes av alla vänliga tack för den gångna säsongen. Ett gäng medlemmar belönade oss med en chokladkartong, som kommer väl till pass inför kommande filmval. I juni får vi i styrelsen se nya filmer i utbudet från Sveriges Förenade Filmstudior. I juli väljer vi film till höstens program. Kom gärna med förslag på mejl till filmklubb@nasetsfilmstudio.se.
Britt-Marie Bergström
Eva Stjernfeldt var en av många medlemmar som tackade för årets filmer. Hon tycker att vi har gjort bra val
Marianne Dahlskog och Lena Fjellström på väg till eftermiddagsvisning
Ingrid Malmquist
.Tack säger vi, Britt-Marie Bergström och Svante Ors, å hela styrelsens vägnar. Vi ses till hösten, om inte på årsmötet på måndag den 6:e maj. 80 medlemmar har anmält sig till mötet med efterföljande film Fritt Fall. Foto: Karin Nitzsche
3:a för The Scrapper
Betyg 5 stjärnor: 17 st pluss
Betyg 4 stjärnor: 49 st pluss
Betyg 3 stjärnor: 88 st pluss
Betyg 2 stjärnor: 50 st pluss
Betyg 1 stjärna: 8 st pluss
summa 653 stjärnor
212 pluss
Snittbetyg: 3,080188679 0
När vuxen är barn och barn måste vara vuxen
Om man letar i ett lexikon får man veta att Scrapper kan betyda både skrothandlare och bråkstake. Och det är verkligen vad filmens 12-åriga huvudperson är. Hon bor alldeles själv i ett litet radhus i Östra London och har nyligen förlorat sin mamma. För att skaffa pengar till mat snor hon cyklar, målar om dem och säljer dem vidare. Man tycker att socialen och skolan borde reagera över hennes situation men hon är smartare än dem och vi får lära oss några intressanta trick hur man lurar myndigheterna.
En dag dyker dock hennes pappa upp efter många år på Ibiza där han jobbat på ett diskotek och levt ett behagligt tonårsliv. Hans mål är att ta hand om sin dotter men hon trivs mycket bättre med att hand om sig själv. Det visar sig också att pappan har samma inställning som hon när det gäller respekt för andras ägodelar.
Så här har vi ett barn som måste agera som en vuxen och en vuxen man som agerar som ett barn. Det blir givetvis kollision och i filmen får vi följa deras kamp att finna en gemensam spelplan och en lösning på familjeproblematiken.
I rollen som Georgie ser vi en debutant, Lola Campell, som sökte rollen genom att skicka in en video där hon pladdrar på om favoritbutiker och var man köper det bästa godiset, istället för att enligt instruktionerna snällt berätta om sin familj och sina fritidsintressen. Regissören Charlotte Regan förstod att detta var den flicka hon behövde för rollen.
Som pappan ser vi Harris Dickinson som en del känner igen från Ruben Östlunds The Triangle of Sadness. Huvudrollsinnehavarna blev mycket goda vänner under inspelningen och mycket av dialogen har de lekt och improviserat fram.
Filmen har fått priser och nomineringar på många filmfestivaler och Göteborgspostens kritiker skrev: Regissören Charlotte Regan förnyar den brittiska socialrealismen i sin lekfullt begåvade debut The Scrapper.
Måndagen den 6 maj kl 19.00 har vi årsmöte i Biohusets stora salong. Efter förhandlingarna visar vi Fritt fall, en fransk film som vann Guldpalmen i Cannes förra året och som hyllats av recensenter världen över. Fakta om filmen längre ner i inlägget.
En kallelse till årsmötet och ett förslag till styrelse har skickats ut på mejl till alla medlemmar. Motioner välkomnas fram till 3 maj. Den som vill se filmen måste anmäla sig senast 6 april.
Styrelsen föreslår inga stora förändringar inför kommande verksamhetsår. Vi hoppas på förstärkning av en ny ledamot, Susanne Lantau.
Kanske kan vi också få ihop en valberedning. Det har varit svårt tidigare år. Nu är många medlemmar redan anmälda till årsmötet.
Alla medlemmar i Näsets Filmstudio välkomnas till årsmöte måndagen den 6 maj kl 19.00 i Biohusets stora salong
Mötet öppnas
Val av ordförande att leda mötet
Val av sekreterare att föra mötets protokoll
Val av två justeringsmän tillika rösträknare
Fråga om mötet utlysts i behörig ordning
Styrelsens redovisning av det gångna verksamhetsåret
Ekonomisk redovisning
Revisorns berättelse
Fråga om beviljande av ansvarsfrihet för styrelsen
Fastställande av avgifter Styrelsen föreslår en ordinarie avgift på 280 kronor som under 2023 och en rabatterad avgift för ungdomar under 25 år på 150 kronor.
Val av styrelse Förslag på bilaga
Val av revisor Förslag: Omval av Jerry Andersson
Val av valberedning Ska vi få ihop en sådan i år? Någon intresserad?
Plan för året
Inkomna motioner Tid att lämna t o m 3 maj
Övrigt
Mötet avslutas Motioner till årsmötet ska lämnas senast den 3 maj. Efter mötesförhandlingar visas filmen Fritt fall för föranmälda medlemmar. Anmälan till filmen senast 6 april Välkomna Styrelsen
Förslag till styrelse 2024
Följande medlemmar föreslås bilda styrelse för Näsets Filmstudio 2024
Svante Ors, ordförande, omval
Eva Backlund, vice ordförande, omval
Buster Klintman, kassör, omval
Britt-Marie Bergström, sekreterare, omval
Mats Holm, ordinarie ledamot, omval
Susanne Lantau, ordinarie ledamot, nyval
Karin Nitzsche, ordinarie ledamot, omval
Anna-Lena Berg, suppleant, omval
Marianne Ors, suppleant, omval
Revisor: Jerry Andersson
Franskt drama med start i snö
Sandra Hüller blev Oscarsnominerad för sin roll i Fritt fall. Hon fick också mycket beröm för sin insats i The zone of interest, filmen om Rudolf Höss och hans familjs liv intill koncentrationslägret Auschwitz.
I Fritt fall spelar hon en hyllad författare, som också heter Sandra. Hon lever i en alpby tillsammans med man och barn. Dramat börjar när hennes man hittas död utanför huset. Sandra häktas och det blir dramatiska turer i rätten innan gåtan är löst. Då är också en komplicerad relation avslöjad.
Regissören heter Justine Triet. Förutom Sandra Hüller medverkar Milo Machado Graner, Swann Arlaud, Samuel Theis, Antoine Reinartz, Jehnny Beth.
Eller medlidande som det ju heter på svenska, det är väl den känslan vi satt med genom hela filmen? Medlidande med vackra Edith som inte kunde bli sedd för den hon var. Medlidande för Anton som inte kunde stå upp för sig och inte heller för sin kärlek. Medlidande för baronen som led och försökte göra allt för sin dotter. Och jag som älskar hästar kände medlidande för hästen som bröt benet och fick avlivas ute på fältet. Som alltid gör David Dencik, doktorn, en lysande karaktär och jag undrar om han gifte sig av kärlek eller av medlidande med sin blinda fru. Jag hoppas att kärleken vann även där till slut. Susanne Lantau
Igår var vi 298 medlemmar som såg filmen, och snittbetyget blev 4,2. Nedan följer den presentation som presenterades innan filmen igår, skriven av Svante Ors:
Kyssen Ikväll ska vi se en dansk film som bygger på en österrikisk roman från 1939.
Regissören är Bille August som slog igenom 1987 med Pelle Erövraren som fick en Oscar för bästa utländska film och Max von Sydow blev nominerad för bästa manliga huvudroll.
Romanen, Hjärtats oro, skrevs av Stefan Zweig som en av Europas mest uppburna författare i början av 1900-talet. Han tvingades fly från Östrrike 1933 pga sin judiska härkomst och hans böcker brändes på Hitlers bokbål.
I filmen möten vi en ung man, Anton, som är från en fin men fattig familj. Fadern har lämnat familjen och Anton vill nu bli officer för att återta familjens goda renommé. Under sin militära utbildning blir han bekant med en baron på ett närliggande gods och blir inbjuden till en bal på slottet. Där träffar han både slottsherrens unga dotter Edith och även hennes kusin som fungerar som sällskap och personlig assistent till Edith som är förlamad efter en ridolycka.
Mellan Anton och Edith utvecklas nu en relation som är en blandning av hans medlidande och hennes förälskelse och Anton hamnar i ett moraliskt dilemma. Ska han vara ärlig eller spela med? Ska han vara lojal mot baronen eller sina regementskamrater?
I sin förtvivland söker han stöd hos Ediths doktor som är både cynisk och uppmuntrande men som visar sig ha sina egna moraliska tveksamheter.
Som baronen ser vi Lars Mikkelsen, storebror till den mera kände Mads Mikkelsen och som doktor David Dencik, svensk-dansk skådespelare som gjort film i såväl Sverige och Danmark som internationellt och som vi senast sett i det danska fängelsedramat Huset.
Filmen utspelas strax före första världskriget och innehåller vackra bilder, stiliga uniformer, tjusiga klänningar och en alldeles omöjlig kärlekshistoria.
Kyssen var en stor biosuccé i Danmark och jag hoppas att också Näsets filmstudio uppskattar den här fillmen.
Det var drygt 290 medlemmar som såg filmen Nostalgia och vi tror att förväntningarna var högt ställda på kvällens filmval. Åtminstone så kändes stämningen i salongerna så. Förväntningarna införlivades hos de flesta för filmen fick ett snittbetyg på 4,2 (inte allra högst men bland de högsta betygen). Felice gjorde en fantastisk roll, och vi är nog få som inte blev rörda av scenerna med hans mamma. Prästen spelade en viktig roll där han hjälpte familjer och ungdomar, och visst rycktes vi med när de dansade till de arabiska tonerna? Varför filmen slutade som den gjorde, och anledningen till att Felices barndomsvän gjorde som han gjorde lämnar ett öppet frågetecken – var det hämnd, svartsjuka eller rädsla för att bli överlämnad till polisen? Och vad var det egentligen han la under dödskallen? Vad tror du? Susanne Lantau
För dig som vill läsa mer så kommer nedan den presentation som Marianne Ors har skrivit:
Filmen vi ska se ikväll var italiens Oscarsbidrag år 2023. Många kritiker sa att den är bedövande vacker, smärtsam och unik och det kan jag hålla med om. Egentligen är filmen inte speciellt italiensk. Man pratar inte i munnen på varandra, det är inget hetsigt tempo och inte någon erotik. Nej, det här är en film som är uppbyggd som en kapitelbok och som berättar om syditaliens kvarstående fattigdom och den tar dig till kvarter som alla turistguider avråder dig från att besöka. Det finns ett stort våldskapital i kvarteren som styrs av Camorran, dvs den neapolitanska variaten av brottslig verksamhet som på Sicilien kallas maffia. I kampen mot det onda står den katolska kyrkan. Det är välgörande att se att kyrkan spelar en stor och viktig roll som motvikt mot Camorran.
I filmen får vi följa Felice som föddes i Neapel men lämnade staden som tonåring. Efter en lite långsam inledning i filmen får vi följa honom när han återvänder till sina gamla barndomskvarter för att hälsa på sin gamla mamma. Han har bott utomlands i 40 år, i Kairo. Han talar arabiska och har konverterat. Att han är väl medveten om gatuvåldet och risken för att bli rånad förstår vi av ett par korta filmklipp när han tar av sig sin dyrbara armbandsklocka och lägger den i hotellrummets lilla kassaskåp innan har går ut.
I korta filmsekvenser får vi se Felices återkomst och upplevelser, varvat med sekvenser som skildrar hans ungdom och varför han brådstörtat fick lämna staden. Tidigt i filmen skildras mötet med den gamla modern och hur Felice tar hand om henne på olika sätt, bland annat en oerhört skir och ömsint scen där Felice hjälper modern med hennes hygien. Det är ett utsökt konstnärsskap på film med scener som man bär med sig länge.
Ibland kan man tycka att filmen blir lite långsam, vi är ju vana vid snabb aktion, men luta er då bara tillbaks och betänkt att detta är en speciell film som skildrar ett syditalien som faktiskt finns men som få turister ser.
Foto på medlemmar Tyvärr blev det inga bilder på er medlemmar denna gång i bloggen. En liten olycka skedde med bilderna så att de råkade försvinna så att de inte gick att överföra här. Ni får ge er till tåls till nästa gång.
För lite mer än 3 år sedan flyttade vi till Falsterbo och jag sökte då nya kontakter för att ta tag i mina olika intressen. Ganska snart blev jag tipsad om Näsets Filmstudio och blev medlem. Det bästa med filmklubben tycker jag är att jag fått chans att se filmer som jag annars inte hade upptäckt. Några filmer som gjort avtryck hos mig är bl a Den blinde mannen som inte ville se Titanic, Coda samt Madeleine och taxichaffören. Jag vill gärna lära mig mer om film, och eftersom det inom styrelsen finns stor samlad kunskap så hörde jag av mig till dem och undrade om det behövs extra hjälp. Numera är jag pensionär men har i mitt tidigare yrkesliv arbetat med reklam och marknadsföring och hoppas med denna kunskap att kunna bidra i Filmklubben. Jag hoppas på att bli invald på årsmötet den 6 maj.
Intresserad av Film? Näsets Filmstudio är en samling cineaster som gillar bra film. Vi samlas med jämna mellanrum på Biohuset i Höllviken och ser filmer som inte kommit med på den ordinarie repertoaren. Gå med du också! Vår ambition är att visa bra film som berör. Hemsida Facebook
