Början på en tid utan medlemskort i papper. Eva Backlund t v och Mats Holm tar emot Elsie Mortensen och Elisabet Ullvin
Det var strul i starten, men resultatet blev bra. 4,6 av 5 möjliga i betyg till I´m still here.
Ett par medlemmar hade svårt att stå ut med våldet i filmen med tanke på allt hemskt som händer i världen. Andra tyckte att det är sådant man behöver påminnas om. Inte minde än 157 la sitt plus i den femstjärniga burken.
286 var på plats vid vår höstpremiär. Minuterna innan filmen gick igång steg antalet medlemmar till 372, Det är rekord. Våren 2024 var vi 370.
De flesta kom upp för Biohusets trappa med bekräftelsen från SFF tydligt uppe på mobilen eller utprintad. Det är ju nytt för i år. Eftersom betalningen går med swish via vår riksorganisation behövs inga medlemskort i papper. Men många ville ändå ha. Aktivitetscheckar skulle lämnas och uppgifter kollas. Därför blev det lite köer.
Introduktionsfilmen kom inte igång som den skulle i alla salonger under eftermiddagen. För er som missade finns en länk att klicka på efter texten här.
I´m still here är en brasiliansk film som utspelar sig 1970 när militärjuntan tagit makten och tusentals medborgare försvinner liksom pappan i filmen. Den har en sann bakgrund. I slutet ser vi bilder av den riktiga familjen och kan konstatera att både barn och vuxna som gör deras roller är porträttlika. Fernanda Torres, som spelar mamman, fick en Oscar för sin insats. Som gammal och dement träder Fernanda Torres egen mamma in i rollen.
Nästa gång, den 29 september, kommer vi heller inte undan verkligheten. Då får vi en inblick i dagens Ryssland med Mr Nobody against Putin.
Om några dagar, den 1 september, är tiden ute för er som vill vara med om att rösta fram höstens sista film. Fundera på om ni vill se Black tea, Flätan, La Cocina – aptit på livet, Perfect days eller Uproar och klicka på länken här. Valfönstret stängs den första december. Information om filmerna finns på https://filmlistan.filmstudio.se/
Rösta på 5:e filmen här:
https://forms.gle/yiEuaW7osY55fRKw5
Cecilia Silfwerbrand önskar att det hade ordnats en gemensam pratstund efter I´m still here. -Sådana allvarliga filmer är bra att smälta tillsammans, tyckte hon
Bjarne Nilsson blev mycket berörd. Han tänker på allt grymt som händer i världen även nu och tycker inte det är fel att bli påmind om det i en film
Toppbetyg för I´m still here
5 stjärnor – 157 plus
4 stjärnor – 61 plus
3 stjärnor – 6 plus
2 stjärnor – 6 plus
1 stjärna – 0
Summa 1059 stjärnor – 230 plus Snittbetyg: 4,604347826
För er som missade:
Sonen skrev familjens historia
Den förinspelade introduktionen fungerade inte i alla salonger vid den första visningen. På den välkomnade vice ordförande Mats Holm till en ny höst och berättade följande efter Svante Ors manus:
I filmen möter vi familjen Paiva och deras fem barn i Rio de Janeiro. De bor bekvämt i ett trevligt hus nära stranden och i hemmet jobbar hembiträdet Veroca som tar hand om alla vardagsbekymmer. Pappa Rubens har nyligen flyttat hem efter 6 år som ambassadör i USA och mamma Eunice har karriär som universitetslärare.
En kväll knackar civilpolisen på och hämtar pappan till ett förhör och familjen lämnas i ovisshet och skräck.
Den här berättelsen bygger på en sann historia och på den bok som sonen Marcelo skrev när modern blev äldre och började tappa minnet.
Regissören Walter Salles var vän med familjen Paiva och var bara 13 år när detta hände men har alltid velat förstå och återberätta den mörka delen av Brasiliens historia.
Filmen har rönt stor framgång både konstnärligt och kommersiellt. Den har blivit en av Brasiliens mest inkomstbringande filmer, internationellt har den dragit in 36 miljoner dollar och vid den senaste Oscarsgalan blev filmen bästa internationella film samt var nominerad som en av årets bästa filmer. ( Vann gjorde Anora)
Fernanda Torres, mamman i filmen, blev nominerad som bästa skådespelerska och hennes spel är verkligen imponerande.
En rolig detalj är att modern som gammal spelas av Torres egen mamma. Även hon blev nominerad för en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll i en film av samme regissör, Walter Salles, Central Station från 1998.
Det här är en film som kom som förslag från några av våra medlemmar vilket vi är glada och tacksamma för och vi hoppas att både den som ser den för första eller andra gången får en fin upplevelse.
