Filmbloggen

Äppelkriget inleder vårprogrammet den 29 januari. Det blir alltså en klassiker, som det föreslogs på ett årsmöte för några år sedan. Tidigare i år skickade vi ut en fråga till medlemmarna. Ska vi hoppa över klassikern och få mer plats för ny film? Nej-svaren övervägde.

Det fanns många älskade klassiker på förslag inför det här året, men det är inte så många gamla filmer som är omgjorda till modernt bioformat. Vi ville gärna inleda vårt jubileumsår med glada toner och vackra vyer från Österlen.

Vi – det är Näsets Filmstudios styrelse. Den 14 december samlades vi till ett möte som blev långt, men trevligt. Alla åtta ledamöter och suppleanter har gått igenom utbudet från Sveriges Förenade Filmstudios (SFF) och hållit koll på årets filmhändelser. 35-40 filmer var på tapeten och mer än hälften diskuterades ingående.

I utbudet finns många bra filmer med intressanta och aktuella ämnen. Men …

Det är mycket sorg, våld och tragisk död. Vi har hört att många av Näsets Filmstudios medlemmar inte vill se det allra tyngsta, även om det är bra skildrat och angeläget. Därför har vi ansträngt oss för att hitta filmer som har hög kvalitet, men ändå inte gör publiken helt deprimerad.

Förutom Brösarps vackra backar i Äppelkriget får vi se Neapel, Danmark i början av seklet och självständiga ungdomar i England.

Så här är planen:

29 januari: Äppelkriget

26 februari: Nostalgia

18 mars: Kyssen

29 april: Scrapper

Ett program med mer information kommer snart ut på mejl till alla medlemmar och läggs på hemsidan för nerladdning. För den som inte kan tåla sig till dess finns https://filmlistan.filmstudio.se/. Där berättas om varje film och det finns trailers att klicka på.

God Jul och Gott nytt år!

Britt-Marie Bergström

I styrelsen sitter också Eva Backlund, Mats Holm, Buster Klintman, Karin Nitzsche och Svante Ors, som är ordförande. Suppleanter är Anna-Lena Berg och Marianne Ors

Elise Liljekvist, Linda Holst och Ann-Cathrin Lindskog på väg till Skolan vid världens ände

Många var glada, men gladast var nog styrelsen för Näsets Filmstudio. Vi fick en alldeles för lyxig julkapp som tack för det gångna året och ett kort som värmde inför fortsättningen. Tack Lily och hela gänget som kom med den överraskningen!

Det var en överraskning som värmde och som ska avnjutas när styrelsen samlas den 14 december för att välja filmer för våren

Höstens sista film, Skolan vid världens ände, blev den tredje som hamnade i topp på betygslistan under den gångna terminen. Den fick samma snittbetyg som Madeleine och taxichauffören och Minnas Paris: 4,5. Exakta siffror finns här nedanför.

För presentationen stod främst Eva Backlund, som är vice ordförande i filmstudion, Hon hade plockat fram alla fakta om det avlägsna landet och om regissörens mödor med att slutföra sitt projekt. Han heter Pawo Choying Dorji och trotsade alla goda rådgivare när han släpade sitt filmteam upp till en avlägsen by i Bhutan, Lunana. Det tog åtta dagar bara att vandra dit med hjälp av 65 packåsnor.

I byn bor drygt 50 invånare utan annan el än solceller och utan internetkoppling. Så sent som på 2000-talet fick byborna möjlighet att se tv och film hade de aldrig sett när filmteamet kom till byn.

Läraren i filmen är en skådespelare med samma namn som sin roll, Ugyen Dorji. I övrigt är det bybor som spelar sig själva. Den lilla flickan som håller ordning på klassen i filmen, Pem Zam, visade sig så talangfull att hon blev smått berömd och kunde resa ut i världen. Nu är hon tillbaka i byn.

Skolan vid världens ände blev Oscarsnominerad som bästa internationella film. Den vann inte, men Oscarsjuryns nominering innebär att den betraktades som en av de fem bästa år 2022.

254 medlemmar såg den.

Carin och Janne Rönnerling tillsammans med John Kronhoff

Nu gäller det för styrelsen att hitta filmer som når upp till samma kvalitet och popularitet. Det har varit en rekordhöst både i medlemssiffror och betyg. I slutet av januari startar vi med en klassiker. Därefter ska vi visa tre nya bra filmer. Den 14 december bestämmer vi vilka.

Så fort programmet är klart skickas det ut på mejl till alla medlemmar och läggs på vår hemsida.

Välkomna tillbaka 2024!

Text: Britt-Marie Bergström

Foto: Karin Nitzsche

142 femmor för Skolan

Betyg 5 stjärnor: 142 pluss

Betyg 4 stjärnor: 73 pluss

Betyg 3 stjärnor: 9 pluss

Betyg 2 stjärnor: 0

Betyg 1 stjärna: 0

Summa 1029 stjärnor 224 bönor’

Snittbetyg: 4,59375 0

Glada miner på väg in och nöjda röster senare. Här syns Lena Grünfeld, Sharon Haffanjee och Li Olsson Ranta

Oktober månads film Minnas Paris konkurrerar med Madeleine och taxichauffören i toppen på vår betygslista. Den fick drygt 4,5 i snitt. 130 medlemmar tyckte att den var värd en femma.

Marianne Ors stod för presentationen i den stora salongen och andra styrelseledamöter utgick från hennes text i de mindre salongerna. Regissören heter Alice Winocour och skådespelaren som har huvudrollen Virgine Efira.

Filmen utgår från terrordåden i Paris 2015. En regnig kväll i november slog IS terrorister till mot nationalarenan Stade de France i förorten Saint-Denis, när Frankrike och Tysklands herrlag spelade landskamp i fotboll. 80 000 åskådare var närvarande när den första terroristen sprängde sig själv vid ingången. Ytterligare en person sprängde sig sydost om arenan. Tre terrorister åkte vidare i en öppen bil och sköt mot uteserveringar innan de gick in på ett antal restauranger och kaféer.

De angrep också konsertlokalen Bataclan, där den amerikanska gruppen Eagles of Death Metal spelade inför 1500 personer.

Sammanlagt dog 130 personer i Paris under den kvällen. Polisen dödade alla som utförde dådet och inte hann spränga sig själva.

IS tog på sig skulden. Alltsammans var styrt från Bryssel och Paris.

Virgine Efira och Benoit Magimel i Minnas Paris

Filmens Mia befann sig på en av de angripna restaurangerna. Hon hade hamnat i ett störtregn på väg hem med sin motorcykel och sökt skydd. Många gäster på restaurangen dog. Mia plågas länge av ångestfyllda minnen som hon försöker klara av på sitt sätt. Det leder henne in i annorlunda miljöer och livet tar en ny vändning. På vägen får hon uppleva hur andra människor drabbats.

Det blev kö till betygsburkarna efter båda visningarna. Många var angelägna att lägga sin plussbit på rätt antal stjärnor. Styrelsen som satt programmet gladde sig åt att höra medlemmar berömma valet av film

En person satte en tvåa, 14 en trea. Övriga röster hamnade bland de höga betygen. Detaljerad lista finns här nedanför.

Under en kort stund strulade Biohusets hiss, beroende på att en röd knapp tryckts in av misstag. Det gjorde att några medlemmar fick bekymmer på vägen ut. Men hissen fixades snabbt av bions personal.

I nästa film hamnar vi i en helt annan miljö, Bhutan i Kina. En ung lärare tvingas upp i bergen till Skolan vid världens ände. Det blir den 27 november.

Text: Britt-Marie Bergström

Foto: Karin Nitzsche

Karin Bernshed och Lany Texell

Håkan Frick och Lena Hjelte

Marianne Ors presenterar Minnas Paris

Betyg 5 stjärnor: 130 pluss

Betyg 4 stjärnor: 75 pluss

Betyg 3 stjärnor: 14 pluss

Betyg 2 stjärnor: 1 pluss

Betyg 1 stjärna: 0 pluss

summa   994 stjärnor
    220 pluss

Snittbetyg: 4,518181818 0

Bönorna är utbytta mot plussbitar. Efter Minnas Paris blev det många i den 5-stjärniga burken

Vi ligger lite efter med rapporterna på bloggen, men programmet är i full gång.

Senast visade vi No bears, en annorlunda film av den iranske regissören Jafar Panahi. Vi gladde oss år att ha Sydsvenskans filmredaktör Mattias Oscarsson tillbaka som presentatör. Han berättade om Panahis svårigheter att arbeta i hemlandet Iran och hur han en gång lyckades smuggla ut en film på ett USB inbakat i en kaka. Den filmen fick senare pris vid festivalen i Cannes

No bears är gjord på gränsen till Turkiet, eftersom regissören inte fick lämna Iran. Nu har han faktiskt fått tillstånd till det, berättade Mattias Oscarsson.

Medlemmarnas betyg på No bears blev mer blev mer blandat än någonsin, med ett antal plus även i de enstjärniga och tvåstjärniga burkarna och ett snitt på 2,9. Exakta siffror finns här nedanför.

Nytt för den kvällen var att de traditionella bönorna som vi använt har bytts ut mot färgglada pluss, pluss från leksaksbutiken.

Färgglada små plussbitar har ersatt bönorna som vi använt i fem-sex år. En i 5-stjärnig burk för bästa film och 1-stjärnig för en sämre

Meningarna om No bears var delade visade sig i röstningen. Så här fördelades bitarna:

1 stjärna 28 bitar

2 stjärnor 40 “

3 ” 75 “

4 ” 54 “

5 ” 16

Snittbetyg: 2,9

Line Renaud och Dany Boon i Madeleine och taxichauffören som inledde vårt höstprogram

Rivstart med rekord

Det blev en rivstart på höstens program. Många medlemmar strömmade till i sista stund. Medlemskorten tog slut. Filmen slog både publik- och betygsrekord.

285 medlemmar såg Madeleine och taxichaffören, trots att filmen visades en fantastiskt vacker dag i augusti, den 28:e.

Ordförande Svante Ors hade skrivit en introduktion som vi andra i styrelsen också utgick ifrån när vi spred ut oss i Biohusets tre salonger för att hälsa välkomna. Svante berättade bland annat att Line Renaud, som gör den uppskattade huvudrollen, nu är 92 år och har ett långt skådespelarliv bakom sig.

Medlemmarnas snittbetyg blev 4,9. Då har vi justerat för den röra som uppstod när bönorna tog slut och några bönor plockades ur en lågstjärnig burk till den bästa.

Hela betygslistan finns på vår hemsida under rubriken Visade filmer https://www.nasetsfilmstudio.se/visade%20filmer.html

Förhoppningsvis ska vi kunna hålla denna blogg uppdaterad med fler detaljer efter kommande visningar, närmast Minnas Paris den 23 oktober. Programmet finns att hämta på vår hemsida. https://www.nasetsfilmstudio.se/program.html

Efter andra visningen har vi blivit 349 medlemmar, ganska jämnt fördelade mellan eftermiddag och kväll. Nedan syns några av dem som sett höstens första två filmer.

Text: Britt-Marie Bergström

Johan och Filippa Ahlgren

Anki Musiolic

Ingela och Peter Lindsjö

Lena Hillstedt

Margareta och Mikael Gustafsson

Lars Norrman

Foto: Karin Nitzsche

Vårens sista film, Pissa i motvind, fick ett blandat mottagande. En trogen medlem sa att det var den sämsta vi visat genom åren. En annan lika trogen medlem var helförtjust. 19 gav lägsta betyget, men många satte filmen i topp. Snittet blev 3,3. Exakta siffror finns efter texten.

Den franska filmen om Les Pires, de värsta, var vår sista på vårens program. Visningarna inleddes med ett stort tack till alla som skickat in synpunkter och tips inför nästa säsong. En fråga är om vi ska ha en klassiker per år även i fortsättningen eller endast köra nya filmer. Majoriteten håller på en klassiker, men det framgår också av svaren att vinterns program har varit lite väl tungt, höst som vår. Styrelsen har tagit till sig synpunkterna och jobbar för att hitta något som kan falla bättre i smaken till kommande program, sa ordförande Svante Ors inför måndagens publik.

Han hade just kommit hem från visningar hos riksorganisationen Sveriges Förenade Filmstudios (SFF) och sett en del tänkbara filmer.

-Det ska inte bli fullt så dystert, men heller inget trams och flams utan bra filmer, lovade han.

Styrelsen bokar nytt program i juli och välkomnar fler synpunkter och tips fram till dess på mejl till filmklubb@nasetsfilmstudio.se

Sammanlagt 218 medlemmar såg Pissa i motvind under eftermiddag och kväll. Som framgått av alla förhandsinformation på mejl, blogg och programblad är det en annorlunda film. En filmregissör kommer till ett miljonprogramsområde i norra Frankrike, Picasso, och sätter flera av de svåraste barnen till roller som ska skildra området. Flera reagerade för vad han utsatte barnen för, men det hördes också många imponerade kommentarer över barnens prestation. Inte minst gällde det Timéo Mahaut som spelade Ryan.

Så här fördelades bönorna i vår speciella betygsättning:

5 stjärnor: 36 bönor

4 stjärnor: 53 bönor

3 stjärnor: 56 bönor

2 stjärnor: 25 bönor

1 stjärna: 19

Summa 629 stjärnor, 189 bönor Snittbetyg: 3,328042328

Ett nordfranskt talesätt lyder: Att pissa mot nordanvinden, eller säga emot sin chef, har aldrig hjälpt. Den svenska distributören har valt det här säljande namnet, men originalets franska titel är Les Pires som betyder de sämsta, de värsta. Och det är just värstingarna som den belgiske regissören väljer när han ska rollsätta sin film om förortsungdomar på glid.

Många filmer är s k meta-filmer, dvs de handlar om skådespelare och filminspelningar och här ser vi hur ungdomarnas egna problem vävs samman med de svårigheter som rollfigurerna tampas med. Regissören och manusförfattaren, båda kvinnor, har själva jobbat med rollbesättning och här har de funnit verkligt duktiga barn och ungdomar som gestaltar sina filmroller.

Frågor som ställs är: Hur missgynnas en förort av att den framställs som grogrund för problem och kriminalitet? Och Har regissören rätt att provocera fram bråk och starka känslor för att få en mera intressant film?

Filmen belönades med Un Certain Regard Award vid Cannesfestivalen 2022.

 Svante Ors

Peter och Ingela Lindsjö kom till visningen av Nitram med gott humör. Men minerna var mer dämpade efteråt. Nitram var en film som berörde.

-Riktigt obehaglig, sa någon.

Men bra. Caleb Landry Jones som spelar huvudrollen har fått pris i Cannes som bästa manliga skådespelare. Han har hyllats av många recensenter för sin inlevelse. Efteråt har han också avslöjat att han såg sig igenom mängder av australiska såpoperor för att lära sig den rätta tasmanska dialekten.

Filmen utspelar sig på Tasmanien, där den också har stoppats från visningar, vilket framgår av ett tidigare inlägg här på bloggen. Den skildrar förspelet till en massaker i Port Arthur 1996, hur en ensam och förtvivlad ung man lyckas skaffa sig vapen och mörda 35 människor.

-Tyvärr ett ständigt aktuellt ämne, konstaterade någon i vimlet.

Tungt men tänkvärt.

Det vanligaste betyget blev en fyra. 91 bönor hamnade i den burken. 37 tyckte att filmen var värd en femma, men antalet låga betyg drog ner snittet till 3,7.

242 medlemmar var på plats, trots VM-fotboll och snö.

Nästa gång hamnar vi i Picasso, en förort i norra Frankrike. En regissör letar ungdomar till en filminspelning och lyckas välja de allra jobbigaste. Det lär bli lite gladare och ljusare på filmduken, även om den svenska titeln inte är särskilt vacker: Pissa i motvind.

183 medlemmar satte betyg på Nitram

5 stjärnor: 37 bönor

4 stjärnor: 91 bönor

3 stjärnor: 32 bönor

2 stjärnor: 10 bönor

1 stjärna: 13

Summa:  678 stjärnor, 183 bönor

Snittbetyg: 3,704918033

Nitram handlar om en massaker, men visar inget våld. Däremot spelas huvudrollen med en sådan inlevelse att den kryper in på bara skinnet, skriver en av våra styrelseledamöter som sett filmen

På måndag 27 mars samlas vi igen för filmvisning. Den här gången ser vi den australiska filmen Nitram, som handlar om händelserna som ledde till den hemska massakern i Port Arthur 1996. 

Nitram är en ung man som sedan barnsben varit på kant med tillvaron. Han bor tillsammans med sin mamma i Port Arthur på Tasmanien. Utan framgång försöker han skaffa vänner och hitta ett sammanhang. En dag ger dock ett slumpmässigt möte med en kvinna som lever ensam med sina hundar Nitram en chans till att komma ut ur sitt skal. För en tid tycks en annan framtid möjlig.  

Sydsvenskans Michael Tapper skriver att titelrollsinnehavaren Caleb Landry Jones gestaltar titelrollen med sådan furiös inlevelse att det gör ont inpå bara skinnet att se hans frustrerande försök att passa in i en obegriplig och oförstående värld. 

Svenska Dagbladet beskriver filmen som en ”nyanserad karaktärsstudie som är omöjlig att titta bort från”. Dagens Nyheter kallar den ”tonkänslig och obehaglig”.  

Vid filmfestivalen i Cannes vann Caleb Landry Jones priset för bästa skådespelare för sin fantastiska tolkning av Nitram. 

Trots att filmen inte visar någonting alls av själva massakern har den ändå blivit kontroversiell på Tasmanien. Flera organisationer såväl som offrens anhöriga har försökt stoppa filmen redan innan inspelningarna började. Bara 3 biografer på Tasmanien har visat filmen. 

Buster Klintman

styrelseledamot