Anatomie d’une chute – Fritt fall
Jag tror att Sandra Hüller tog andan av de flesta av oss – så skickligt spelat i rollen som författaren Sandra. Frågan man hela tiden satt med var om det var mord, självmord eller en olyckshändelse? Så småningom förstod vi att mannen Samuel (Samuel Theis) förmodligen inte var helt frisk, och domen blev självmord.
Regissören Justine Triet tar oss genom berättelsen på så skickligt sätt att man sitter och tror, tvivlar och hoppas under hela rättegången. Själv formligen älskar jag sättet med de mycket närgångna bilderna där varenda känsla kommer igenom kameran.
Vad ska man egentligen tro?
Så här 2 dagar efter att ha sett filmen känner jag en del tvivel. Var Sandra helt oskyldig? Hade mannen verkligen iscensatt hela det stora grälet som han i hemlighet spelade in? Hur kan en pojke agera och prata som en vuxen? Var det riktigt att en minderårig blir så utsatt i rätten? Var inte åklagaren lite onaturligt elak? Det är väl det här som är bra film, dvs de väcker många frågor, känslor och funderingar.
Lite kuriosa: Justine Triet letade i flera månader efter en blind eller synskadad pojke till rollen som Daniel. När det misslyckades valde man Milo Machado-Graner som är seende. Han utrustades med special-linser som grumlade hans blick. Han fick lära sig spela piano för rollen och Sandra Hüller fick lära sig franska. Hunden Snoop fick priset Palm Dog vid festivalen i Cannes, där filmen vann det stora priset Palme d´Or.
Susanne Lantau
4,5 i snittbetyg för Fritt Fall
5 betyg – 41 plus
4 betyg – 16 plus
3 betyg – 6 plus
2 betyg – 1 plus
