Filmbloggen

Mats Holm, Susanne Lantau, Anna-Lena Berg och Marianne Ors funderar…

…och diskuterar med Svante Ors, Eva Backlund, Buster Klintman och Karin Nitzsche på andra sidan bordet

Drygt ett 40-tal filmer behandlade och de flesta sedda. Näsets Filmstudions väljargrupp lade pannorna i djupa veck och diskuterade långt in på natten innan de fattade sitt beslut.

En klassiker, tre nya filmer och en favorit till årsmötet är valda och beställda hos Sveriges Förenade Filmstudios (SFF).

Några av de filmer som diskuterades ingående var förslag från medlemmar, till exempel Almodovars senaste, The room next door, och Green border, en dokumentär film om flyktingarna som led i skogarna utanför den polska gränsen för ett par år sedan. Det är filmer som hela väljargruppen också vill se. Som flera andra goda förslag föll de på att de är för långa, för sorgliga, inte passar ihop med övriga programmet eller innehåller otäcka våldsscener. Det senare gäller Wild tales, ett annat medlemsförslag.

Några titlar ströks därför att de inte är tillgängliga i SFF:s filmutbud.

Listan över diskuterade filmer finns här nedanför. De valda kommer att presenteras i program på hemsidan och på mejl till alla medlemmar så snart de är bekräftade och klara. Salongerna på Biohuset är bokade både för måndagsvisningar på de vanliga tiderna och för årsmöte.

Här är dagarna att lägga in i kalendern för 2025:

27 januari

24 februari

 3 mars (årsmöte)

31 mars

28 april

Vi startar med en klassiker på begäran. Det blir så klassiskt det kan bli, en Hitchcock-film från 1954 med James Stewart och Grace Kelly i huvudrollerna, Fönstret åt gården. Här får vi också se Raymond Burr på ett annorlunda vis. Många minns honom som Perry Mason i en serie som gick på tv 1957-1966.

Därefter blir det kvinnoöden, fast i olika former och miljöer. En gripande film om Maria Montessori, en sanningsbaserad thriller om en iransk judotjej som tvingades av regimen att avstå sin medalj. På slutet en italiensk-sweizisk musikal om begåvade kvinnliga kompositörer i 1800-talets Venedig.

Till årsmötet har vi valt en fin film om barndomsvänner från Sydkorea som återförenas i New York och ställs inför funderingar om livet.

Här är titlarna som vi beställt. Alla som vill kan gå in på SFF:s filmlista och se beskrivningar och trailers:

Fönstret åt gården

Maria Montessori

Tatami

Gloria – Miraklet i Venedig

Past Lives

Följande nya filmer sorterades bort av en eller annan anledning:

A different man, A different kind of wilderness, Armand, Black girl, Blix not bomb, Club Zero, Dahomey, Family time, Gondola, Green border, Gula änkan, Jag är kvinna, Kompromat, Levande och döda i Winsford, Mother couch, Ran, Slumpen avgör, Sommar utan vår, The mother of all lies, Vägen till ingenstans, Without air, Munken och geväret, The room next door, Green border, Saving Grace, The angels share, Green fingers, Wild Tales, The Swedish theory of love, Stormskärs Maja, Nobody has to know, Bröderna Andersson, Perfect days.

Det finns många önskemål om klassiker både I väljargruppen och bland övriga medlemmar. De flesta stupar på att de inte finns i utbudet bland moderniserade filmer som klarar tekniken eller för att de är alldeles för långa.

Klassiker som är möjliga att visa men ströks efter diskussion var Gökboet, Mandomsprovet, Den enfaldiga mördaren, Casablanca och M. Kanske får de chansen ett annat år.

Tack alla medlemmar som kommit med tips!

Britt-Marie Bergström

Sekreterare i styrelsen som valt årets filmer. Här ingår också Eva Backlund, Anna-Lena Berg, Mats Holm, Buster Klintman, Susanne Lantau, Karin Nitzsche, Marianne och Svante Ors

Många slet med Svante Ors frågor om Island inför visningen av Solitude i måndags. Ingen lyckades pricka alla rätt. Här är en ny chans med facit.

QUIZ: ISLAND

1.    Reykavik är Islands huvudstad. Vilken av dessa tre städer ligger också på Island?

a.    Akureyri

b.    Torshavn

c.    Nuuk

2.    Island blev självständigt först 1944. Vilket land var det tidigare i union med?

a.    Norge

b.    Grönland

c.    Danmark

3.    Island saknar följande djurgrupp i sin fauna.

a.    Rovdjur

b.    Gnagare

c.    Reptiler

4.    Den isländske författaren Laxness fick Nobelpriset i litteratur 1955. Vad heter hans mest kända verk?

a.    Salka Valka

b.    Njals saga

c.    Brevet till Helga

5.    Den isländska sångerskan Björk gjorde huvudrollen i en film av Lars von Trier.

a.    Breaking the Waves

b.    Dancer in the dark

c.    Melancholia

6.    Hur stor folkmängd (ung.) har Island ?

a.    300 000

b.     400 000

c.    500 000

7.    Isländskan har ofta egna ord för vanliga begrepp. Vad betyder ”vegabref”?

a.    Körkort

b.    Färdbiljett

c.    Pass

8.    Isländskt brännvin hade tidigare en vit dödskalle mot svart bakgrund på etiketten Vad kallades drycken?

a.    Svarta döden

b.    Hela helvetet

c.    Djävulsdroppar

9.    Island tillhör:

a.    NATO

b.    EU

c.    NATO och EU

10.   Det isländska parlamentet heter:

a.    Stortinget

b.    Alltinget

c.    Rikstinget

11.   Island hade en lång konflikt med Storbritannien om fiskegränser. Vad kallades den?

a.    Sillkriget

b.    Laxkriget

c.    Torskkriget

12.   Näsets filmstudio har visat en isländsk film tidigare. Vad hette den?

a.    Korpen flyger

b.    En vit, vit dag

c.    Om män och får

Facit: 1.a,2.c,3.c,4.a,5.b,6.b,7.c,8.a,9.a,10.b,11.c,12.c

Kerstin Olsson och Margit Åberg vann första omgången och gänget som syns på nedre bilden, Elisabeth Pettersson, Peter och Ingela Lindsjö och Johnny Pettersson vann den andra. Svante Ors och Eva Backlund gratulerade

Här kämpar Britta Lundberg Kruse och Sven Lundberg med uppgifterna

Frågorna var luriga och ingen klarade alla. Bästa resultat var tio rätt av tolv. Facit kommer här på bloggen senare i veckan.

Det var sista visningen på höstens program som inleddes med ett quiz, konstruerat och lett av ordförande Svante Ors. Tema var Island eftersom filmen Solitude kommer därifrån. Betyget blev 3,9.

293 medlemmar var på plats och fick veta följande ut Svante Ors introduktion, som också förmedlades av Karin Nitzsche, Mats Holm och Marianne Ors.

Om Solitude

Island är ett intressant filmland. Trots sin ringa folkmängd, lite större än Malmös, och utan någon formell filmskola, producerar man mellan fem och tio långfilmer och dokumentärer varje år. Hur bär man sig åt? En del åker utomlands och utbildar sig , så har dagens regissör Ninna Palmadottir gjort, hon fick sin filmutbildning i New York. Det andra sättet är praktik i hemlandet. Det är nämligen så att de stora film- och TV-bolagen gärna förlägger sina inspelningar på Island. Där finns de spännande miljöerna och de inspirerande naturscenerierna. Ett oändligt snöfält kan föreställa Nordpolen och ett dystert lavafält kan bli månens yta i ett rymdäventyr. Och då passar isländska filmarbetare på att jobba i dessa produktioner och få kunskap och erfarenheter för egna projekt i framtiden. Exempel på storfilmer som delvis spelats in på Island är Batman begins, Captain America och the Northman.

I dagens film möter vi enstöringen Gunnar som tvingats lämna sin gård och flytta in till staden. Hans marker ska läggas under vatten och han ersätts av staten med 150 miljoner isländska kronor, dvs ungefär 1,5 miljoner svenska kronor. Han blir god vän med en annan ensam människa, grannens pojke som delar ut tidningar på morgonen.

Gunnar försöker anpassa sig till sitt nya liv, han blir berörd av dagens flyktingkris och han kan i sitt goda hjärta inte tänka sig att vänskapen mellan en äldre man och en liten pojke kan uppfattas på fel sätt av omvärlden.

Det är en film om ensamhet, vänskap och svårigheten att lämna det gamla och invanda.

Filmen har uppmärksammats på festivaler från Peking till Göteborg.

Det blev snabbt fullt på Vejja när vi startade hösten med en samling vid borden för att lyssna på Filip Andersson, i anslutning till Goodbye Julia. Den här gången kör vi en omgång med quiz kl 15.30 och en 18.00

Nästa gång ses vi på Vejja igen. Den isländska filmen Solitude avslutar höstens program den 25 november. Det firar vi med en stund på kafeét en trappa ner och med quiz för den som vill.

Start 15.30 för eftermiddagsgruppen och 18.00 för kvällsgruppen.

De medlemmar som vill ha kaffe med adventskaka framdukat är välkomna att swisha specialpriset 69 kronor till 123 463 49 29. Skriv gärna i meddelanden vilken tid det gäller.

Filmen startar som vanligt kl 16.30 och 19.00 efter kort introduktion. Biohusets alla tre salonger är öppna.

“Det finns alltid en morgondag” stämde med John Kronhoffs uppfattning om hur en film ska vara. Här syns han tillsammans med Carin och Janne Rönnerling på väg in till filmen. Han var minst lika förtjust på vägen ut

Vad vill du ha av en bra film?

-Underhållning, upplevelse och något att tänka på efteråt, svarade John Kronhoff på väg att se Det finns alltid en morgondag.

Han blev inte besviken.

-Fantastisk, sa John Kronhoff och flera andra vid betygsburkarna.

Filmen fick bästa betyget i Näsets Filmstudios tioåriga historia, ett snitt på 4,8.

Den är också Italiens mest sedda film någonsin, berättade Sydsvenskans filmredaktör Mattias Oscarsson i sin introduktion. Regissören Paola Cortellesi, som också spelar huvudrollen, har grundat berättelsen på sin mormors liv som hunsad hemmafru i Rom. Det är männen som styr och slår. Kvinnor måste lyda och kämpa för sin rösträtt i det tysta. Filmen utspelar sig 1946, när kvinnor i Italien för första gången fick delta i ett val.

Den väckte en enorm debatt i Italien och många kände igen problemet. Vid premiären hade just tre fall av kvinnomisshandel fått stor uppmärksamhet. Ämnet är sorgligt och berörande, men Paola Cortellesi låter publiken slippa se det mest brutala våldet. Misshandeln skildras med musik och vardagslivet kryddas med humor. Paola Cortellesi är välkänd i Italien, men mest som komedienne.

Musiken i filmen fick också mycket beröm av våra medlemmar. Eva Borgström berättade att hon blev tagen av det italienska, eftersom det är en miljö hon älskar och känner väl.

-Fantastisk film, sa också hon utanför salongen.

Lika förtjusta var Charlotte Danielsson och Ann-Kristin Musiolik som syns på bilden ovan.

– Den ska vara en gripande berättelse, skildra skiftande människoöden, vidga ens vyer med nya miljöer och lära ut något nytt, svarade Ann-Katrin Lindskog och Göran Håkansson på frågan om vad som är en bra film.

Göran Håkansson och Ann-Katrin Lindskogs kriterier för en bra film stämmer bra med Näsets Filmstudions strävan

Kerstin Olsson och Irene Amnell uttryckte ungefär samma önskemål på väg in i salongen. De är nöjda med utbudet så här långt.

Kerstin Olsson vill gärna se något gripande och lärorikt

Irene Amnell gillar det mesta på filmstudions program

Gull-Britt Kronhoff, med maken John vid sin sida, minns Madeleine och taxichauffören som en av de bästa filmerna vi visat. Den sämsta var en kinesisk film som vi visade för många år sedan, där en häst blev misshandlad. Hon vill inte se något våld.

Nästa gång, den 25 november, får vi uppleva isländsk miljö. Solitude heter filmen som är den sista på höstens program.

Text: Britt-Marie Bergström

Foto: Karin Nitzsche och Britt-Marie Bergström

190 femmor

233 medlemmar satte betyg på Det finns alltid en morgondag

190 la sin pluss-bit i den 5-stjärniga burken

37 valde 4 stjärnor

6 valde 3 stjärnor

Sydsvenskans filmredaktör Mattias Oscarsson gör sig redo för första introduktionen av fyra. Biohusets chef Nils Melia ser till så att tekniken funkar

Nästan fullsatt i Biohusets nyaste salong

När en av Carla Nowaks (Leonie Benesch) elever anklagas för stöld i skolan blir det starten för ett drama med cynism, klassförakt och rasism. Skolan själv hävdar att de har nolltolerans ”här tolererar vi noll mobbing, våld, otrygghet.” Ett begrepp som känns både aktuellt och slitet idag. Kanske lärde eleverna sig en mindre bra läxa att så här kan vuxenvärlden te sig utei samhället? Hur det hela slutar får vi aldrig veta. Det kändes både som ett frusterande slut på filmen och också intressant eftersom det gör att man vill fortsätta fundera och diskutera. Lite längre ner kan du läsa Svante Ors´ (ordförande) inledning om Lärarrummet.

Så här sa några av oss direkt efter filmen:
” Vad är sanning, vad är lögn”, undrar Birgitta Sveger.
“Tänk att så något litet som händer kan eskalera och få sådana proportioner på så kort tid och förändra livet rejält”, säger Karin Nitzsche.
-Karin Tyleberg kände en inkänning i det att man inte hinner tänka en tanke slut, här blev för många snabba beslut.
-Birgitta Polberger tyckte att sättet med listan där eleverna i elevrådet tvingades lämna ut den de trodde vara skyldig, var förfärlig och trodde inte det hade gjorts i en svensk skola.
-Det är en stor skillnad mellan svensk och tysk skola, inte minst så använder man titlar “fröken Nowak” och har en tydlig distans mellan elev och lärare. Man pratar om ämnet/uppgiften och håller sig till det, sa en annan lärare.
-Anita Wallin, fd lågstadielärare fick många tankar och ville hem och fundera.

LÄRARRUMMET
(Inledning av Svante Ors)

Hej och varmt välkomna till terminens andra film. Idag ska vi ägna oss åt en företeelse som de flesta har åsikter om, nämligen SKOLAN. Alla har vi gått i skolan och många av oss har också haft den som arbetsplats. För en del var skolan ”de bästa åren i mitt liv”, för andra ett helvete på jorden.
Många filmer där handlingen utspelas i skolmiljö har gjorts under åren.  1940 kunde man se Alice Babs som jazztokig rebell i Swing it, magistern och 1944 axlade Sig Järrel rollen som den sadistiske latinlektorn Caligula i Alf Sjöberg och Ingmar Bergmans film Hets. 1989 såg vi Robin Williams som karismatisk litteraturlärare i Döda poeters sällskap och förra året kunde vi njuta av The Holdovers, där internatskolans suraste lärare fick stanna kvar över julen och vakta de elever som inte kunde åka hem över lovet.
Dagens film utspelas i Tyskland, en ung och idealistisk lärare har fått anställning på en högstadieskola. Det försvinner pengar från kappfickor och plånböcker i lärarrummet och misstankarna riktas mot en elev med invandrarbakgrund. Carla, den unga läraren tar gärna elevernas parti och försöker fånga tjuven genom att gillra en fälla.
Genom sitt agerande stör hon ordningen bland kollegerna och ju mer hon engagerar sig, desto mera intrasslad blir hennes situation.
Skolan ses ju ofta som en spegelbild av samhället och regissören vill säkert säga ett och annat om det tyska samhället med filmen Lärarrummet.
Den här filmen var Tysklands bidrag till Oscarsgalan 2024 och blev en av de fem filmer som tävlade om den gyllene statyetten för bästa utländska film.

Filip Andersson stod trångt i vimlet av medlemmar som ville höra honom prata om Sydsudan. De som inte fick plats lyssnade från Biohusets foajé en trappa upp

Kanske var det rekord i femmor. Goodbye Julia fick ett toppbetyg på 4,6. Filip Anderssons information var uppskattad, men gav ingen tröst åt publiken som levde sig in huvudpersonernas öde.

Han åker tillbaka om några dagar till ett Sydsudan som kan var än värre än när han lämnade i början av månaden. I dagarna har också UNHCR skickat ut ett nödrop. 10 miljoner människor är på flykt från Sudan och hundratusentals människor håller på att svälta ihjäl.

Filip Andersson berättade att 780 000 flyktingar har kommit till Sydsudan på senare tid. Av dessa beräknas 500 000 vara återvändare från Sudan där läget är ännu svårare.

-Sydsudan är ett av världens fattigaste och mest våldsamma länder. Nu har det dessutom drabbats hårt av klimatförändringar med de värsta översvämningarna någonsin, berättade Filip för filmstudions medlemmar ..

Han arbetar som kommunikatör vid FN-basen i Juba, huvudstad i världens yngsta nation, bildad 2011 efter en folkomröstning som även skildras i filmen Goodbye Julia. När han kom dit 2013 rådde stor optimism. Sedan dess har det varit inbördeskrig i flera omgångar.

Nu styrs Sydsudan av en samlingsregering som försöker få till ett val i december. Det är våldsamt och politiska motståndare tystas.

– Det är ett land som bara har tre utbildade psykiatriker men fem vice presidenter, sa Filip i sitt föredrag.

Det blev snabbt fullt vid kaffeborden på Vejja och tiden var knapp. Men vår gäst hann svara på en fråga: Vad kan FN göra i Sydsudan?

-Vårt mandat är att skydda civilbefolkningen och jag kan nog påstå att vi har räddat tusentals människoliv. Vi försöker också förbättra vägar och se till så att infrastrukturen fungerar, blev svaret.

Filip Andersson sa efteråt att han kunde pratat länge och han hade gärna svarat på fler frågor. Men den sena visningen var redan framflyttad en kvart och salongerna väntade. För medlemmar som vill veta mer har han istället skickat nedanstående länkar till filmer från hans arbetsplats.

UNMISS Explainer: Who we are, what we do & why we do it (youtube.com)

4,5 till Goodbye Julia

265 medlemmar var på plats vid höstens första visning. Så här blev betyget på filmen Goodbye Julia.

Betyg 5 stjärnor:       153 plus

Betyg 4 stjärnor:       64  plus

Betyg 3 stjärnor:       12  plus

Betyg 2 stjärnor:       5   plus

Betyg 1 stjärna:        0   plus

    summa   1067    stjärnor
        234 plus

Snittbetyg:     4,55982906  0

Frida Roos och Petra Hodel hade fullt upp i sitt kafé Vejja, och de beklagade att inte alla fick plats. Men de var glada efteråt och ställer gärna upp för filmstudion igen

URSÄKTA RÖRAN

Det är nog inte ryskt, men ändå något troll i vår korthantering i år. Trots många timmars noggrant arbete av hela styrelsen och omsorgsfullt avprickade listor från bankgirot saknades många medlemskort vid årets utdelning. Det har flera orsaker. Vi ser över systemet till nästa gång och hoppas på en smidigare lösning.

Här arbetar styrelsen koncentrerat några dagar före höststarten. Från vänster Svante Ors, Karin Nitzsche, Eva Backlund, Mats Holm och Susanne Lantau

Det blev rörigt vid utdelningen, men här ör det inte så många kort kvar. Gunilla Arendt får sitt av Britt-Marie Bergström

Text: Britt-Marie Bergström

Foto: Karin Nitzsche och Britt-Marie Bergström

Huvudpersonerna i Goodbye Julia möts från olika sidor i en konflikt med våldsamheter som pågått i många år. Det är inte bättre nu, enligt vad vår gäst Filip Andersson berättar. Sudan är delat. Ett par tusen människor om dagen flyr över gränsen till Sydsudan, som är ett av världens tre fattigaste länder. Många är återvändare. De ger upp sina försök att skapa sig ett bättre liv i norra Sudan.

I Sydsudan planeras val i december. Valet har skjutits upp flera gånger och oppositionen kämpar fortfarande emot därför att landet inte anses vara redo. Detta är en kris som kommit i skuggan för andra händelser i världen under många år, men utvecklingen talar för att vi får höra mer om Sydsudan under hösten.

Filip Andersson har arbetat för FN i Sydudan sedan februari 2013 med avbrott av ett par perioder då personalen evakuerats på grund av uppblossande inbördeskrig. Den första september åker han tillbaka.

Filip Andersson på plats i Sydsudans huvudstad Juba. Den 26 augusti är han gäst i filmstudion. Han finns i Kafé Vejja i pausen mellan visningarna, med start runt 18.30

Filip Andersson är född och uppvuxen i Stora Herrestad utanför Ystad. Han är utbildad journalist och jobbade under kortare perioder för bland annat Ystads Allehanda, Sydsvenskan, TT och Svenska Naturskyddsföreningens prisbelönta tidskrift Sveriges Natur innan han flyttade till Brasilien som biståndsarbetare och reporter för (den numera nedlagda) tidskriften Latinamerika under åren 2001-2006 .

I januari 2009 blev Filip FN-volontär och informatör för organisationens fredsbevarande insats i Östtimor. Där stannade han till 2012, och hann bland annat vara informationsansvarig för landets folk- och bostadsräkningskampanj 2010.

I februari 2013, när Östtimor inte längre var världens yngsta nation, flyttade Filip till landet som år 2011 tog över den titeln: Sydsudan. I landets huvudstad Juba har han sedan dess arbetat för FNs fredsbevarande insats som informatör, skribent och redaktör.

I rollen som informatör producerar Filip och hans kollegor material (texter, bilder, radioinslag och kortare videoklipp) som belyser vad FN gör i Sydsudan, varför, vilken typ av skillnad organisationen försöker göra, men också förklarar vad som inte ingår i den fredsbevarande insatsens mandat. 

Sydsudan är ett mångkulturellt land, stort som Frankrike, med över 60 etniska grupper. Landet är också ett av världens tre absolut fattigaste länder och plågas fortfarande av (oftast tillfälliga) utbrott av väpnad konflikt. Vid två tillfällen, i december 2013 och i juli 2016, har våldet lett till regelrätta inbördeskrig i stora delar av landet.

På sin fritid ägnar sig Filip och en handfull kollegor åt att, med egna medel, ta hand om ett stort antal lösdrivande katter som bor inne på FN-basen. Förutom att ge missarna mat ser gruppen till att katterna vaccineras regelbundet, att de kastreras/steriliseras, och att de får veterinärhjälp när de är skadade eller sjuka. Sedan 2019 har dessa kattälskare sett till att (och betalat för) mer än 120 katter har steriliserats/kastrerats. De har hittat nya utländska hem (i bland annat Norge, USA, Kenya och Turkiet) åt ett tiotal katter och är alltid öppna för att skicka lämpliga kelgrisar till kärleksfulla, ansvarstagande hem.

Samling hos Vejja

Filip har mycket att berätta apropå vår visning av Goodbye Julia. För mycket för fem minuters introduktion som vi brukar ha. Därför vill vi i styrelsen pröva en ny modell i samarbete med Petra Hodel och Frida Roos i deras nya kafé nedanför Biohuset, Vejja. De erbjuder kaffe och toscakaka till specialpris, 69 kronor, för medlemmar som vill höra Filip tala om Sydsudan.

Start runt 18.30 i pausen mellan visningarna.

Detta ställer stora krav på logistik, som vi alla måste hjälpas åt med. Alla som är intresserade bör föranmäla sig på vårt mejl filmklubb@nasetsfilmstudio.se

Allra enklast är det om medlemmar som vill ha kaffe swishar betalningen till Vejja direkt. Då står det klart efter första visningen och vi sparar tid. Nummer 123-463 49 29

Det går förstås också att betala på plats och/eller att välja något annat ur Vejjas utbud.

Välkomna!

Styrelsen