Det blev några missuppfattningar om tider och anmälningar. Därför var vi mycket nära gränsen för vad som är tillåtet i corona-tider under första visningen 12 oktober. Vid den andra visningen hade vi en liten marginal, 45 personer i den stora salongen.
Flera kom ut med förtjusta leenden. Andra konstaterade att det var en annorlunda film. Tel aviv on fire väcker tankar långt efteråt. Den var finurligt gjord och skildrade livet vid muren i Jerusalem på ett skämtsamt sätt, men med flera bottnar. Sammanlagt 123 medlemmar såg den vid höstens andra visning.
Några saknade våra betygsbönor. Vi kan ju inte ha sådant nu på grund av smittorisken, lika lite som karameller. Men det är mycket välkommet med kommentarer på mejl och Facebook, även om de är negativa.
Det hördes vid insläppet, att meningarna om den prisade förra filmen Parasit gått helt isär. I ett sällskap fick den stort beröm av en person medan en närstående tyckte att den var så dålig att det bara var att stänga av.
Att döma av minerna efter Tel aviv on fire mottogs denfilmen på samma blandade sätt.
Men som vid förra visningen uttryckte många medlemmar sin glädje över att komma ut och se film på stor duk igen. Det gör vi igen som närmast den 2 november, då vi visar Corpus Christi, om en kriminell man som råkar bli präst i en liten polsk, konservativ by.
Foto: Karin Nitzsche
