Jag njöt verkligen av musiken och fick höra på olika håll från våra medlemmar att ni också gjorde det. Visa t.o.m dansade lite på vägen ut ur salongen. Det var fantastiskt att få uppleva – både höra och se – denna underbara musik i bioformat. Den var också så fint filmad, och man kom flickorna nära, deras uttryck och miner kändes autentiska, och också deras vänskap och kärlek som växte fram mellan dem.
Mindre glad blir man ju åt hur kvinnor historiskt förtrycks och vad makt gör med människor. Tänk att en (1) manlig musiklärare kan få härska och förminska så många kvinnor.
“Gloria in excelsis Deo”. Teresas (Galatéa Bellugi) öde att först bli våldtagen, fråtagen sin son och sedan bli inlåst och dessutom tvingas spela stum, allt för att tystas ner och skydda förövaren. Känns inte precis som att det är att “ära Gud”…..
Den nyligen uppfuna musikmaskin som alla kallade “pianoforte” ansågs som ett djävulens påfund, och tack vare att den hamnade i källaren blev pianot grundstenen i flickornas musikaliska begåvning. Som sedan ledde till det oväntade musikframträdandet inför självaste Påven. Helt galet! Man kunde bara njuta och le. Och jag måste erkänna att det känns riktigt bra att musikläraren blev arresterad, till slut förlorade han.
Slutet gott allting gott
Det blev ett litet snudd på för bra slut, eller vad säger ni? Jag tyckte det kändes lite overkligt med ett kvinnligt kringresande musiksällskap i början av 1800-talet, man undrar om det låtit sig göras? Sedan var det ju skönt att Teresa äntligen fick vara med sin son, och blev omhändertagen av förövarens maka.
Susanne Lantau
Vår ordförande Svante Ors presenterade filmen (digitalt)
Några bilder från filmen
Lennart Nord, körsångare sedan 15års åldern, nu 87 år, sjunger i Malmö kvartettsångarsällskap och Spirity Voices
Ingrid Jerlebrink och Lena Isaksson laddar upp inför filmen på Vejja.
