Sällan har en film mött en sådan förtjusning som vårens första film CODA.
-Fantastisk, klar femma, bästa filmen, tummen upp…
Det var idel glada kommentarer eftermiddag som kväll. Några betyg i siffror finns inte efter måndagens visningar. För att inte skapa trängsel i rådande smittoläge avstod vi från bönor att rösta med såväl som godis.
Istället blev det ett idogt knappande på mobilerna när alla vaccinbevis skulle fram och scannas, tillsammans med leg och medlemskort. Lite trist början, men ofrånkomlig. Alla biografer har samma krav.
Tack vare att alla medlemmar var väl förberedda flöt insläppet över förväntan.
Väl inne i salongerna sög 17-åriga Rubys öde tag i åskådarna. Som ensam hörande i sin kärleksfulla fiskarfamilj var det hon som fick tolka vid besök i vården såväl som under tuffa tag på fiskmarknaden. Marianne Ors påminde i sin introduktion om att många invandrarbarn i Sverige tyngs av samma plikter.
Däremot blir det allt färre som tvingas leva utan att höra, berättade Marianne, som är läkare och har arbetat med döva barn. Tekniken har utvecklats så att många människor som föds döva får hjälp redan i spädbarnsåldern.
Men i filmen CODA är skådespelarna i rollerna som föräldrar och bror döva också i verkligheten.
Drygt 180 medlemmar såg Coda under måndagens båda visningar. De kunde bänka sig med avstånd eftersom filmstudion hyrde Biohusets två salonger både under kväll och eftermiddag.
Hyggligt flyt trots passkoll
