Kalle Kniivilä gav en bild av 1960-talets Novotjerkassk innan ljuset i salongerna släcktes för Kamrater. Filmen skildrar våldsamheterna i staden sedan en strejk brutit ut på den viktiga elloksfabriken. Händelserna hölls hemliga under Sovjet-tiden. Fabriken är fortfarande igång.
Runt 180 medlemmar såg andra filmen på höstens program. För första gången sedan coronan bröt ut hade vi alltså en inbjuden gäst med expertkunskaper. Kalle Kniivilä är född i östra Finland. Han har varit Moskvakorrespondent för en finsk tidning och skrivit flera böcker om Ryssland. Nu arbetar han på Sydsvenskan och anlitas ofta även av andra medier för att kommentera aktuella händelser i Ryssland.
Kalle Kniivilä berättade för publiken i filmstudion att filmen Kamrater har uppfattats som Stalin-vänlig på sina håll, men det tycker inte han att den är. Regissören Andrei Konchalovsky skildrar sin barndoms Sovjet. Det var regissörens pappa som skrev Rysslands nationalsång tre gånger om, berättade Kalle för filmstudion. Först handlade texten om Stalin, sedan om Lenin. I flera år spelades musiken helt utan text. Putin gav den åldrande pappan uppdraget att skriva en ny text med Gud istället för de båda företrädarna. Då sa pappan att han äntligen fått skriva ur hjärtat, fick publiken veta.
Kamrater var inte en film ledde till glada skratt, men den berörde. Det var många som talade om nutida förtryck och våldsamheter när de kom ut efter visningen.
Nästa gång, den 15 november, tar vi oss över Atlanten till en annan värld som också kan väcka diskussion. På programmet står Los Lobos, en film om mexikanska flyktingar som lever gömda i USA. Då gästas vi av Sydsvenskans filmrecensent Annika Gustafsson.
FLER BILDER är på gång. Filmstudions fotograf Karin Nitzsche fanns i vimlet som vanligt.
