Här informerar vi om allt som händer hos Näsets Filmstudio, pratar film och diskuterar våra filmvisningar. Alla är välkomna att delta i diskussionerna genom att kommentera inlägg. Är det något speciellt ni vill att vi tar upp maila filmklubb@nasetsfilmstudio.se
Det blev snabbt fullt på Vejja när vi startade hösten med en samling vid borden för att lyssna på Filip Andersson, i anslutning till Goodbye Julia. Den här gången kör vi en omgång med quiz kl 15.30 och en 18.00
Nästa gång ses vi på Vejja igen. Den isländska filmen Solitude avslutar höstens program den 25 november. Det firar vi med en stund på kafeét en trappa ner och med quiz för den som vill.
Start 15.30 för eftermiddagsgruppen och 18.00 för kvällsgruppen.
De medlemmar som vill ha kaffe med adventskaka framdukat är välkomna att swisha specialpriset 69 kronor till 123 463 49 29. Skriv gärna i meddelanden vilken tid det gäller.
Filmen startar som vanligt kl 16.30 och 19.00 efter kort introduktion. Biohusets alla tre salonger är öppna.
“Det finns alltid en morgondag” stämde med John Kronhoffs uppfattning om hur en film ska vara. Här syns han tillsammans med Carin och Janne Rönnerling på väg in till filmen. Han var minst lika förtjust på vägen ut
Vad vill du ha av en bra film?
-Underhållning, upplevelse och något att tänka på efteråt, svarade John Kronhoff på väg att se Det finns alltid en morgondag.
Han blev inte besviken.
-Fantastisk, sa John Kronhoff och flera andra vid betygsburkarna.
Filmen fick bästa betyget i Näsets Filmstudios tioåriga historia, ett snitt på 4,8.
Den är också Italiens mest sedda film någonsin, berättade Sydsvenskans filmredaktör Mattias Oscarsson i sin introduktion. Regissören Paola Cortellesi, som också spelar huvudrollen, har grundat berättelsen på sin mormors liv som hunsad hemmafru i Rom. Det är männen som styr och slår. Kvinnor måste lyda och kämpa för sin rösträtt i det tysta. Filmen utspelar sig 1946, när kvinnor i Italien för första gången fick delta i ett val.
Den väckte en enorm debatt i Italien och många kände igen problemet. Vid premiären hade just tre fall av kvinnomisshandel fått stor uppmärksamhet. Ämnet är sorgligt och berörande, men Paola Cortellesi låter publiken slippa se det mest brutala våldet. Misshandeln skildras med musik och vardagslivet kryddas med humor. Paola Cortellesi är välkänd i Italien, men mest som komedienne.
Musiken i filmen fick också mycket beröm av våra medlemmar. Eva Borgström berättade att hon blev tagen av det italienska, eftersom det är en miljö hon älskar och känner väl.
-Fantastisk film, sa också hon utanför salongen.
Lika förtjusta var Charlotte Danielsson och Ann-Kristin Musiolik som syns på bilden ovan.
– Den ska vara en gripande berättelse, skildra skiftande människoöden, vidga ens vyer med nya miljöer och lära ut något nytt, svarade Ann-Katrin Lindskog och Göran Håkansson på frågan om vad som är en bra film.
Göran Håkansson och Ann-Katrin Lindskogs kriterier för en bra film stämmer bra med Näsets Filmstudions strävan
Kerstin Olsson och Irene Amnell uttryckte ungefär samma önskemål på väg in i salongen. De är nöjda med utbudet så här långt.
Kerstin Olsson vill gärna se något gripande och lärorikt
Irene Amnell gillar det mesta på filmstudions program
Gull-Britt Kronhoff, med maken John vid sin sida, minns Madeleine och taxichauffören som en av de bästa filmerna vi visat. Den sämsta var en kinesisk film som vi visade för många år sedan, där en häst blev misshandlad. Hon vill inte se något våld.
Nästa gång, den 25 november, får vi uppleva isländsk miljö. Solitude heter filmen som är den sista på höstens program.
Text: Britt-Marie Bergström
Foto: Karin Nitzsche och Britt-Marie Bergström
190 femmor
233 medlemmar satte betyg på Det finns alltid en morgondag
190 la sin pluss-bit i den 5-stjärniga burken
37 valde 4 stjärnor
6 valde 3 stjärnor
Sydsvenskans filmredaktör Mattias Oscarsson gör sig redo för första introduktionen av fyra. Biohusets chef Nils Melia ser till så att tekniken funkar
När en av Carla Nowaks (Leonie Benesch) elever anklagas för stöld i skolan blir det starten för ett drama med cynism, klassförakt och rasism. Skolan själv hävdar att de har nolltolerans ”här tolererar vi noll mobbing, våld, otrygghet.” Ett begrepp som känns både aktuellt och slitet idag. Kanske lärde eleverna sig en mindre bra läxa att så här kan vuxenvärlden te sig utei samhället? Hur det hela slutar får vi aldrig veta. Det kändes både som ett frusterande slut på filmen och också intressant eftersom det gör att man vill fortsätta fundera och diskutera. Lite längre ner kan du läsa Svante Ors´ (ordförande) inledning om Lärarrummet.
Så här sa några av oss direkt efter filmen: ” Vad är sanning, vad är lögn”, undrar Birgitta Sveger. “Tänk att så något litet som händer kan eskalera och få sådana proportioner på så kort tid och förändra livet rejält”, säger Karin Nitzsche. -Karin Tyleberg kände en inkänning i det att man inte hinner tänka en tanke slut, här blev för många snabba beslut. -Birgitta Polberger tyckte att sättet med listan där eleverna i elevrådet tvingades lämna ut den de trodde vara skyldig, var förfärlig och trodde inte det hade gjorts i en svensk skola. -Det är en stor skillnad mellan svensk och tysk skola, inte minst så använder man titlar “fröken Nowak” och har en tydlig distans mellan elev och lärare. Man pratar om ämnet/uppgiften och håller sig till det, sa en annan lärare. -Anita Wallin, fd lågstadielärare fick många tankar och ville hem och fundera.
Anita Wallin
LÄRARRUMMET (Inledning av Svante Ors)
Hej och varmt välkomna till terminens andra film. Idag ska vi ägna oss åt en företeelse som de flesta har åsikter om, nämligen SKOLAN. Alla har vi gått i skolan och många av oss har också haft den som arbetsplats. För en del var skolan ”de bästa åren i mitt liv”, för andra ett helvete på jorden. Många filmer där handlingen utspelas i skolmiljö har gjorts under åren. 1940 kunde man se Alice Babs som jazztokig rebell i Swing it, magistern och 1944 axlade Sig Järrel rollen som den sadistiske latinlektorn Caligula i Alf Sjöberg och Ingmar Bergmans film Hets. 1989 såg vi Robin Williams som karismatisk litteraturlärare i Döda poeters sällskap och förra året kunde vi njuta av The Holdovers, där internatskolans suraste lärare fick stanna kvar över julen och vakta de elever som inte kunde åka hem över lovet. Dagens film utspelas i Tyskland, en ung och idealistisk lärare har fått anställning på en högstadieskola. Det försvinner pengar från kappfickor och plånböcker i lärarrummet och misstankarna riktas mot en elev med invandrarbakgrund. Carla, den unga läraren tar gärna elevernas parti och försöker fånga tjuven genom att gillra en fälla. Genom sitt agerande stör hon ordningen bland kollegerna och ju mer hon engagerar sig, desto mera intrasslad blir hennes situation. Skolan ses ju ofta som en spegelbild av samhället och regissören vill säkert säga ett och annat om det tyska samhället med filmen Lärarrummet. Den här filmen var Tysklands bidrag till Oscarsgalan 2024 och blev en av de fem filmer som tävlade om den gyllene statyetten för bästa utländska film.
Filip Andersson stod trångt i vimlet av medlemmar som ville höra honom prata om Sydsudan. De som inte fick plats lyssnade från Biohusets foajé en trappa upp
Kanske var det rekord i femmor. Goodbye Julia fick ett toppbetyg på 4,6. Filip Anderssons information var uppskattad, men gav ingen tröst åt publiken som levde sig in huvudpersonernas öde.
Han åker tillbaka om några dagar till ett Sydsudan som kan var än värre än när han lämnade i början av månaden. I dagarna har också UNHCR skickat ut ett nödrop. 10 miljoner människor är på flykt från Sudan och hundratusentals människor håller på att svälta ihjäl.
Filip Andersson berättade att 780 000 flyktingar har kommit till Sydsudan på senare tid. Av dessa beräknas 500 000 vara återvändare från Sudan där läget är ännu svårare.
-Sydsudan är ett av världens fattigaste och mest våldsamma länder. Nu har det dessutom drabbats hårt av klimatförändringar med de värsta översvämningarna någonsin, berättade Filip för filmstudions medlemmar ..
Han arbetar som kommunikatör vid FN-basen i Juba, huvudstad i världens yngsta nation, bildad 2011 efter en folkomröstning som även skildras i filmen Goodbye Julia. När han kom dit 2013 rådde stor optimism. Sedan dess har det varit inbördeskrig i flera omgångar.
Nu styrs Sydsudan av en samlingsregering som försöker få till ett val i december. Det är våldsamt och politiska motståndare tystas.
– Det är ett land som bara har tre utbildade psykiatriker men fem vice presidenter, sa Filip i sitt föredrag.
Det blev snabbt fullt vid kaffeborden på Vejja och tiden var knapp. Men vår gäst hann svara på en fråga: Vad kan FN göra i Sydsudan?
-Vårt mandat är att skydda civilbefolkningen och jag kan nog påstå att vi har räddat tusentals människoliv. Vi försöker också förbättra vägar och se till så att infrastrukturen fungerar, blev svaret.
Filip Andersson sa efteråt att han kunde pratat länge och han hade gärna svarat på fler frågor. Men den sena visningen var redan framflyttad en kvart och salongerna väntade. För medlemmar som vill veta mer har han istället skickat nedanstående länkar till filmer från hans arbetsplats.
265 medlemmar var på plats vid höstens första visning. Så här blev betyget på filmen Goodbye Julia.
Betyg 5 stjärnor: 153 plus
Betyg 4 stjärnor: 64 plus
Betyg 3 stjärnor: 12 plus
Betyg 2 stjärnor: 5 plus
Betyg 1 stjärna: 0 plus
summa 1067 stjärnor
234 plus
Snittbetyg: 4,55982906 0
Frida Roos och Petra Hodel hade fullt upp i sitt kafé Vejja, och de beklagade att inte alla fick plats. Men de var glada efteråt och ställer gärna upp för filmstudion igen
URSÄKTA RÖRAN
Det är nog inte ryskt, men ändå något troll i vår korthantering i år. Trots många timmars noggrant arbete av hela styrelsen och omsorgsfullt avprickade listor från bankgirot saknades många medlemskort vid årets utdelning. Det har flera orsaker. Vi ser över systemet till nästa gång och hoppas på en smidigare lösning.
Här arbetar styrelsen koncentrerat några dagar före höststarten. Från vänster Svante Ors, Karin Nitzsche, Eva Backlund, Mats Holm och Susanne Lantau
Det blev rörigt vid utdelningen, men här ör det inte så många kort kvar. Gunilla Arendt får sitt av Britt-Marie Bergström
Huvudpersonerna i Goodbye Julia möts från olika sidor i en konflikt med våldsamheter som pågått i många år. Det är inte bättre nu, enligt vad vår gäst Filip Andersson berättar. Sudan är delat. Ett par tusen människor om dagen flyr över gränsen till Sydsudan, som är ett av världens tre fattigaste länder. Många är återvändare. De ger upp sina försök att skapa sig ett bättre liv i norra Sudan.
I Sydsudan planeras val i december. Valet har skjutits upp flera gånger och oppositionen kämpar fortfarande emot därför att landet inte anses vara redo. Detta är en kris som kommit i skuggan för andra händelser i världen under många år, men utvecklingen talar för att vi får höra mer om Sydsudan under hösten.
Filip Andersson har arbetat för FN i Sydudan sedan februari 2013 med avbrott av ett par perioder då personalen evakuerats på grund av uppblossande inbördeskrig. Den första september åker han tillbaka.
Filip Andersson på plats i Sydsudans huvudstad Juba. Den 26 augusti är han gäst i filmstudion. Han finns i Kafé Vejja i pausen mellan visningarna, med start runt 18.30
Filip Andersson är född och uppvuxen i Stora Herrestad utanför Ystad. Han är utbildad journalist och jobbade under kortare perioder för bland annat Ystads Allehanda, Sydsvenskan, TT och Svenska Naturskyddsföreningens prisbelönta tidskrift Sveriges Natur innan han flyttade till Brasilien som biståndsarbetare och reporter för (den numera nedlagda) tidskriften Latinamerika under åren 2001-2006 .
I januari 2009 blev Filip FN-volontär och informatör för organisationens fredsbevarande insats i Östtimor. Där stannade han till 2012, och hann bland annat vara informationsansvarig för landets folk- och bostadsräkningskampanj 2010.
I februari 2013, när Östtimor inte längre var världens yngsta nation, flyttade Filip till landet som år 2011 tog över den titeln: Sydsudan. I landets huvudstad Juba har han sedan dess arbetat för FNs fredsbevarande insats som informatör, skribent och redaktör.
I rollen som informatör producerar Filip och hans kollegor material (texter, bilder, radioinslag och kortare videoklipp) som belyser vad FN gör i Sydsudan, varför, vilken typ av skillnad organisationen försöker göra, men också förklarar vad som inte ingår i den fredsbevarande insatsens mandat.
Sydsudan är ett mångkulturellt land, stort som Frankrike, med över 60 etniska grupper. Landet är också ett av världens tre absolut fattigaste länder och plågas fortfarande av (oftast tillfälliga) utbrott av väpnad konflikt. Vid två tillfällen, i december 2013 och i juli 2016, har våldet lett till regelrätta inbördeskrig i stora delar av landet.
På sin fritid ägnar sig Filip och en handfull kollegor åt att, med egna medel, ta hand om ett stort antal lösdrivande katter som bor inne på FN-basen. Förutom att ge missarna mat ser gruppen till att katterna vaccineras regelbundet, att de kastreras/steriliseras, och att de får veterinärhjälp när de är skadade eller sjuka. Sedan 2019 har dessa kattälskare sett till att (och betalat för) mer än 120 katter har steriliserats/kastrerats. De har hittat nya utländska hem (i bland annat Norge, USA, Kenya och Turkiet) åt ett tiotal katter och är alltid öppna för att skicka lämpliga kelgrisar till kärleksfulla, ansvarstagande hem.
Samling hos Vejja
Filip har mycket att berätta apropå vår visning av Goodbye Julia. För mycket för fem minuters introduktion som vi brukar ha. Därför vill vi i styrelsen pröva en ny modell i samarbete med Petra Hodel och Frida Roos i deras nya kafé nedanför Biohuset, Vejja. De erbjuder kaffe och toscakaka till specialpris, 69 kronor, för medlemmar som vill höra Filip tala om Sydsudan.
Start runt 18.30 i pausen mellan visningarna.
Detta ställer stora krav på logistik, som vi alla måste hjälpas åt med. Alla som är intresserade bör föranmäla sig på vårt mejl filmklubb@nasetsfilmstudio.se
Allra enklast är det om medlemmar som vill ha kaffe swishar betalningen till Vejja direkt. Då står det klart efter första visningen och vi sparar tid. Nummer 123-463 49 29
Det går förstås också att betala på plats och/eller att välja något annat ur Vejjas utbud.
Som ny medlem i styrelsen har jag flera gånger fått frågan om hur vi gör för att välja ut filmerna. Nu har jag själv fått vara med om processen för första gången, och jag lovar er – det är ett digert arbete med mycket filmtittande, tankar och diskussioner innan besluten tas.
Inför höstens val blev det en resa i (film)världen. Vi har tittat på filmer från alla världens hörn t ex Finland, Japan, Sudan, USA, Tyskland, Island, Italien, Senegal m fl.
Så här går själva processen till:
Under ca 10 dagar i juni får vi tillgång till SFF´s (Sveriges Förenade Filmstudios) arkiv. I sommar fanns det 37 filmer vi kunde se. Vår Ordförande Svante Ors reser till Stockholm på SFF´s filmdagar och går igenom det urval som finns utöver de 37 filmerna som vi har tillgång till. Allt för att vi inte ska missa någon riktigt bra film.
Från de 37 filmerna blir varje styrelsemedlem sedan tilldelad 3 – 4 filmer att titta på och skriva ner vad filmerna handlar om, vad man tycker, läsa recensioner och fundera på om filmen är något för Filmstudion.
Nästa steg är att vi samlas en kväll och presenterar filmerna för varandra, går noga igenom våra respektive filmer och berättar varför eller varför inte en film skulle kunna vara aktuell.
Slutligen sker omröstningen där vi sållar ut de 4 vinnarna.
Några av de kriterier vi har är:
Den ska vara underhållande/sevärd, och ha ett djup
Den ska vara av hög kvalitet; innehåll, hur den är filmad (foto) och bra skådespeleri
Filmen ska väcka tankar, känslor och gärna funderingar
Filmen ska helst inte nyligen ha gått på TV eller Biohuset
Det får gärna vara filmer som visar andra kulturer än vad vi är vana vid från SVT, Netflix osv
Jag måste erkänna att jag tycker att processen varit så intressant och mycket lärorik. Nu när har vi valt höstens 4 filmer hoppas vi att ni liksom vi ska tycka de är intressanta, bra och sevärda.
Mer information kommer om både tider och filmer, men vi kan redan nu avslöja att vi börjar med ett drama från Sudan där vi även kommer att lära oss mycket om landet.
Anatomie d’une chute – Fritt fall Jag tror att Sandra Hüller tog andan av de flesta av oss – så skickligt spelat i rollen som författaren Sandra. Frågan man hela tiden satt med var om det var mord, självmord eller en olyckshändelse? Så småningom förstod vi att mannen Samuel (Samuel Theis) förmodligen inte var helt frisk, och domen blev självmord. Regissören Justine Triet tar oss genom berättelsen på så skickligt sätt att man sitter och tror, tvivlar och hoppas under hela rättegången. Själv formligen älskar jag sättet med de mycket närgångna bilderna där varenda känsla kommer igenom kameran.
Vad ska man egentligen tro? Så här 2 dagar efter att ha sett filmen känner jag en del tvivel. Var Sandra helt oskyldig? Hade mannen verkligen iscensatt hela det stora grälet som han i hemlighet spelade in? Hur kan en pojke agera och prata som en vuxen? Var det riktigt att en minderårig blir så utsatt i rätten? Var inte åklagaren lite onaturligt elak? Det är väl det här som är bra film, dvs de väcker många frågor, känslor och funderingar.
Lite kuriosa: Justine Triet letade i flera månader efter en blind eller synskadad pojke till rollen som Daniel. När det misslyckades valde man Milo Machado-Graner som är seende. Han utrustades med special-linser som grumlade hans blick. Han fick lära sig spela piano för rollen och Sandra Hüller fick lära sig franska. Hunden Snoop fick priset Palm Dog vid festivalen i Cannes, där filmen vann det stora priset Palme d´Or. Susanne Lantau
4,5 i snittbetyg för Fritt Fall 5 betyg – 41 plus 4 betyg – 16 plus 3 betyg – 6 plus 2 betyg – 1 plus
Drygt 80 medlemmar, förutom styrelsen, är anmälda till årsmötet idag. Här är dagordning med förslag till styrelse och verksamhetsberättelse.
Alla medlemmar i Näsets Filmstudio välkomnas till årsmöte måndagen den 6 maj kl 19.00 i Biohusets stora salong
1. Mötet öppnas
2. Val av ordförande att leda mötet
3. Val av sekreterare att föra mötets protokoll
4. Val av två justeringsmän tillika rösträknare
5. Fråga om mötet utlysts i behörig ordning
6. Styrelsens redovisning av det gångna verksamhetsåret
7. Ekonomisk redovisning
8. Revisorns berättelse
9. Fråga om beviljande av ansvarsfrihet för styrelsen
10. Fastställande av avgifter
Styrelsen föreslår en ordinarie avgift på 280 kronor som under 2023
och en rabatterad avgift för ungdomar under 25 år på 150 kronor.
11. Val av styrelse
Förslag på bilaga
12. Val av revisor
Förslag: Omval av Jerry Andersson
13. Val av valberedning
Ska vi få ihop en sådan i år? Någon intresserad?
14. Plan för året
15. Inkomna motioner
Tid att lämna t o m 3 maj
16. Övrigt
17. Mötet avslutas
Motioner till årsmötet ska lämnas senast den 3 maj. Efter mötesförhandlingar visas filmen Fritt fall förföranmäldamedlemmar. Anmälan till filmen senast 6 april
Välkomna
Styrelsen
Förslag till styrelse
Följande medlemmar föreslås bilda styrelse för Näsets Filmstudio 2024 Svante Ors, ordförande, omval Eva Backlund, vice ordförande, omval Buster Klintman, kassör, omval Britt-Marie Bergström, sekreterare, omval Mats Holm, ordinarie ledamot, omval Susanne Lantau, ordinarie ledamot, nyval Karin Nitzsche, ordinarie ledamot, omval Anna-Lena Berg, suppleant, omval Marianne Ors, suppleant, omval Revisor: Jerry Andersson
Verksamhetsberättelse
Årsberättelse för Näsets Filmstudio 2023
2023 var ett framgångsrikt år för Näsets Filmstudio. På våren var vårt medlemstal 315 och till hösten hade det vuxit till 350. Terminsavgiften var under våren 240 kr och till hösten höjdes den till 280. Anledningen var att vi visade 4 filmer per termin istället för som tidigare 3.
Vi inledde i januari med att visa den klassiska italienska filmen En alldelessärskild dag, där Sophia Loren och Marcello Mastroianni briljerade som ett udda kärlekspar.
I februari följde vi hur en traditionell fruktodling påverkades av modern miljöteknik i den spanska En persikolund i Katalonien.
Massakern i Port Arthur på Tasmanien var temat för mars-filmen Mitram och terminen avslutade med den franska Pissa i motvind där temat var ungdomar i förorten.
Hösten inleddes med den franska Madeleine och taxichauffören, en sorts feelgood-film men även en påminnelse om våld i nära relationer.
I september kom Sydsvenskans Mattias Oscarsson och introducerade den iranska No bears, om traditioner, fördomar och det moderna samhället.
Minnas Paris behandlade post-traumatisk stress efter en terrorskjutning i en intensiv fransk produktion och i november avslutade vi terminen i Bhutan där en ung lärare förlorade sitt hjärta i en avlägsen bergsby i filmen Skolan vid världensände.
Pga det stora medlemstalet har vi bokat alla filmsalongerna vid våra visningar och ungefär 140 medlemmar har kommit på eftermiddagsvisningarna och lika många på kvällsvisningarna.
Alla filmer har introducerats av styrelsemedlemmar utom No bears, där vi hade filmjournalisten Mattias Oscarsson.
Medlemmarna har kunnat betygsätta filmerna genom att lägga en plastbit i en av fem burkar som motsvarar ett till fem poäng. Årets filmer bedömdes som 2,9 som lägst och 4,5 som högst.
Vårt mål har varit att välja filmer från olika länder och kulturer, där olika problem eller villkor belyses och där den konstnärliga kvaliteten är hög.
Under hösten har vi blivit godkända av kommunen som en verksamhet där aktivitetscheckar kan användas som betalningsmedel. 51 medlemmar utnyttjade detta.
Styrelsen har bestått av sex ledamöter och två suppleanter. Föreningens revisor har granskat räkenskaperna. Vi har tyvärr inte haft någon valberedning men hoppas kunna tillsätta en sådan i samband med årsmötet.
Intresserad av Film? Näsets Filmstudio är en samling cineaster som gillar bra film. Vi samlas med jämna mellanrum på Biohuset i Höllviken och ser filmer som inte kommit med på den ordinarie repertoaren. Gå med du också! Vår ambition är att visa bra film som berör. Hemsida Facebook
