Filmbloggen

182 medlemmar såg White Sun i måndags. Britta och Bengt Balkfors, som syns på bild i inlägget nedanför, introducerade. Men tiden var knapp. Vår sekreterare Svante Ors har läst en intervju med regissören och vill gärna berätta mer om filmen och mödan bakom den.

Svante Ors:

Först och främst vill Näsets Filmstudio tacka Britta och
Bengt Balkfors för deras intressanta och personliga introduktion till vår
senaste film.

I Filmrutan, det senaste numret, finns en intervju med
filmens regissör Deepak Rauiyar. Här följer en sammanfattning av intervjun.

Rauiyar bor numera delvis i New York, delvis i Kathmandu.
Han var tonårig när kriget bröt ut – idag är han 40 år. Deepak Rauniyar var
från början filmkritiker men var mycket negativ mot de eskapistiska filmer som
producerades och valde att själv börja göra filmer som berättade om hur det
verkligen är i Nepal. Med filmen White Sun vill han visa hur Nepals förflutna
ligger som en tyngd över nuet. Regissören förklarar att filmens handling är en
metafor för den politiska situationen i Nepal. Den döda kroppen symboliserar
den gamla konstitutionen och kungens envälde som har förkastats efter tio år av
inbördeskrig. Precis som Nepal kämpar för att etablera en ny regering och
konstitution, kämpar rollfigurerna med att få ut kroppen ur huset.

Ett centralt tema i filmen är kvinnors och flickors
situation i Nepal. Agnis exfru kämpar för att hennes dotter, som saknar far,
ska få medborgarskap och kunna studera vidare. Men för att det ska hända måste
en man, vilken som helst, erkänna faderskapet. Ruaiyar menar att kriget har
skapat en medvetenhet kring klass- och könsfrågor.

Inspelningen av White Sun var en verklig utmaning. Kraftiga
jordbävningar totalförstörde den by man valt som inspelningsplats och den nya
by man senare fann låg så oländigt till att man fick anlita tio personer att
bära elgeneratorn, en nödvändighet när man filmar i Nepal där elnätet fungerar
dåligt. En indisk gränsblockad ströp tillgången på gasol och diesel. De var
tvungna att laga mat över öppen eld, köpa livsmedel på svarta marknaden som de
smugglade till inspelningsplatsen. Vissa av de äldre skådespelarna kunde inte
gå utan fick bäras över bergen.

Filmen White Sun, som fått namnet efter den vita sol som
finns på Nepals flagga, har visats på ett 70-tal filmfestivaler. Den har fått
flera priser, bl a i Venedig, och var Nepals Oscars-bidrag 2017.

Bengt och Britta Balkfors gav en inblick i Nepal före gårdagens visningar av White Sun.
De har bott och arbetat i landet under några år och kunde berätta om hur hårt livet kan vara för befolkningen, inte minst kvinnor och barn.
Bengt, som är ortoped, har aldrig opererat så många barn med brutna armar under sina 35 år i Sverige som under några år i landet där barnens uppgift är att klättra i träd och hämta bränsle. Britta, som är sjukgymnast och arbetade med barn mötte en 12-årig nybliven mamma.
Britta och Bengt Balkfors tyckte mycket om filmen. 27 personer gav den toppbetyg, dubbelt så många la en böna för fyra i vårt speciella bön- och burksystem. Men det blev också en del tvåor och ettor. Exakta siffror finns under bilderna.

Ulla Andersson och Eva Sandström på väg in i salongen

Eva Wallin, Catharina Nyberg och Inger Björkqvist

Mona Melin och Vanja Wahlberg

Christer och Anna Ljungsten

Kerstin Bergstrand och Catharina Gustafsson

Betyg på White Sun

5 stjärnor: 27 röster (bönor)
4 stjärnor: 62 röster
3 stjärnor: 38 röster
2 stjärnor: 21 röster
1 stjärna: 7 röster

Ove Jonsson såg Faces, places med extra skarp blick. Han är fotograf med många år av resor och ansikten bakom sig.
– Tänk att de var vid Henri Cartier Bressons grav, sa Ove och berättade att Bresson alltid varit en förebild både för honom och hans kolleger.
Henri Cartier- Bresson nämns ofta som fotojournalistikens fader. Han är känd för sin speciella teknik och för att ha bidragit till utvecklingen av fotokonsten.
Det var mycket i filmen som gjorde Ove förtjust och hans fru Helen Skottner Jonsson fyllde på med lovord.
– En film man blir glad av, sa några andra på väg ut ur salongen, imponerade av den pigga Agnés Varda och samarbetet mellan henne och den 33-årige fotografen JR.
Svante Ors berättade före visningarna att JR är en mystisk man som alltid går med solglasögon och inte avslöjar så mycket om sig själv. Han började med grafitti, kom in på foto av en tillfällighet och är nu känd över världen.
Faces,places var en speciell film och ett stycke filmhistoria. Den fick bra betyg av filmstudions medlemmar. 38 personer tyckte att den var värd en femma.
Så här fördelade sig rösterna i övrigt.
4 stjärnor: 62
3 stjärnor: 29
2 stjärnor: 12
1 stjärna: 4

85 medlemmar kom till första visningen, 100 till den andra. Här är några av dem

Carin och Janne Rönnerling
Eva Rode

Kerstin Olsson
Gustaf Brattberg som hämtade medlemskort hos Svante Ors

Annika och Leif Wessel som fick sina medlemskort av Eva Backlund

John Kronhoff

Jerry Andersson som skötte insläppet vid Eva Backlunds kortbord. Båda är aktiva i filmstudions programråd och styrelse

Det blev kö till salongen som vanligt, men utdelningen av medlemskort gick smidigt eftersom många hämtat i förväg

Höstens filmer är klara.
Det blir en resa till Nepal, fortsättning till Japan och en glad avslutning runt Frankrike.
Mer information om filmerna kommer så småningom.
Så här är planen dagen efter filmväljarmötet med Näsets Filmstudios styrelse och programråd:

17 september: White Sun – ett psykologiskt drama med fantastiskt vackert foto från Nepal

22 oktober: Faces, places – Agnes Vardas film om två syskonsjälar som reser runt i Frankrike och fotograferar byar och platser. Komedi med fantasi och värme.

19 november: Tredje mordet -ett japanskt rättegångsdrama skapat av Hirokazu Kore-Eda som vann guldpalmen i Cannes med sin senaste film.

Allt under förutsättning att vi får filmerna som planerat från Sveriges Förenade Filmstudios (SFF). Det har hittills inte varit några problem.

Här är några tips för dem som vill veta mer.

https://www.imdb.com/title/tt3638644/videoplayer/vi479049241?ref_=tt_ov_vi

https://www.youtube.com/watch?v=dmHG5HXYc9w

https://www.svt.se/kultur/film/filmrecension-tredje-mordet

På väg till visningen av Maudie:

Maria de la Chapelle, Catharina Nyberg och Eva Wallin
Tomas och Birgitta Sveger

Pia Swartz Amblé och Marianne Eriksson
Margareta Månsson och Inge Dahl

Maudie fick tidernas toppbetyg när Näsets Filmstudios medlemmar satte betyg med bönor igår.
114 personer valde burken med fem stjärnor. Det är mest i vår betygsättar-historia. Närmast efter kommer den italienska filmen om det mobilande middagssällskapet Vad döljer du för mig?, som fick 52 bönor i burken med det högsta betyget.
Men alla var inte lika nöjda, visar resultatet här nedanför.
Filmstudions styrelseledamot Eva Backlund, som stod för kvällens introduktion, hade mycket att berätta om konstnären Maud Lewis, vars liv inspirerat till filmen. I verkligheten var det nog ännu hårdare, trodde Eva. Men det var tillräckligt sorgligt på film för att framkalla tårar och snyftningar i den i övrigt knäpp tysta salongen.
171 medlemmar var på plats. En har löst medlemskort efter vårens andra visning, av Kaurismäkis Ljus i natten i mars. Det innebär att vi nu är 228 medlemmar.
Nästa måndag har vi årsmöte och avslutning med Ingmar Bergmans Sommarnattens
leende. Bergman skulle ha fyllt hundra. Näsets Filmstudio fyller fem.

Så här fördelades betygsbönorna:
Burken med fem stjärnor: 114
Burken med fyra stjärnor: 35
Burken med tre stjärnor: 4
Burken med två stjärnor: 0
Burken med 1 stjärna: 5

Det blev som vanligt kö till insläppet och det är inte helt populärt. Men vad kan vi göra? De flesta vill komma snabbt för att få bästa platsen. Ett tips till er som inte vill köa: Man ser bra i hela salongen. Också på första raden går det att fälla stolen och ligga som framför tv:n hemma i soffan.

Många tar köandet med gott mod och glada miner

Sally Hawkins

The Shape of water vann årets Oscar som bästa film. Det var snudd på att också Sally Hawkins tog priset för sin insats i filmen. Den 16 april får vi se henne i rollen som konstnären Maud Lewis i Maudie.

Maud Lewis

Maud Lewis levde i Kanada mellan 1903 och 1970 och fick kämpa hårt. Vår styrelseledamot och klippa i föreningen, Eva Backlund, kommer att berätta mer om detta före filmen. Eva är lärare med stort intresse för film och annan kultur. I filmstudion ser vi henne ofta med karameller, medlemskort och betygsburkar.
Eva Backlund
Sally Hawkins var alltså nominerad till en Oscar som bästa kvinnliga huvudroll, men det blev Frances Mc Dormand som vann med sin roll i Three billboards outside Ebbing, Missouri (en film som måste ses och fortfarande visas då och då på Biohuset).
Sally Hawkins har hyllats för sina insatser i en rad andra filmer och bland annat vunnit en Golden Globe som Poppy i Happy go lucky.
Inför tredje visningen har vi blivit 227 medlemmar. Den 16 april ses vi igen.
B-M

Pia Swartz Amblé, Catharina Nyberg, Maria de la Chapelle och Marianne Eriksson på väg in i salongen.

Maj Nord och Aina Lenz

Ulla Ekberg och Vanja Wahlberg

Katarina Barnekow, Helene Marbe och Holger Tengen

Berit och Lennart Willemo tillsammans med Monika Jacobsson

Kvällens presentatör Mattias Oscarsson från Sydsvenskan

Gårdagens film fick ett blandat mottagande.
Sydsvenskans filmredaktör Mattias Oscarsson påpekade i sin introduktion att Aki Kaurismäki är speciell. Alla gillar inte den finske regissörens filmer.
– Men gillar ni Roy Andersson gillar ni nog denna, sa Mattias innan salongen släcktes för Ljus i natten.
Sex medlemmar gjorde det inte. Filmen var den som fick flest bönor i den enstjärniga burken sedan vi införde vår betygssättning.
Å andra sidan satte 41 medlemmar toppbetyg och de flesta gav filmen en fyra. Flera sa att de blev sugna på att se fler av Kaurismäkis filmer.
Trots att vår andra filmträff inträffade i påskveckan var båda visningarna välbesökta. 89 såg den första och exakt 100 personer kom till den andra.
Det var köer och glada miner vid insläppet, men lite mer tagna efter visningen. Ljus i natten var en film som berörde.

Betygsburkarna införde vi i höstas som ett tillfälle att stanna till och prata lite om filmen för den som vill. Det är inte alla som bryr sig om att lägga en röst – eller en böna i de stjärnmärkta burkarna på väg ut och det är inget tvång. Men så här blev fördelningen igår:
Burken med 5 stjärnor: 41 bönor
4 stjärnor: 76 bönor
3 stjärnor: 36 bönor
2 stjärnor: 4 bönor
1 stjärna: 6 bönor

Snabbt kö utanför salongen

Vår insläppare Jerry Andersson konstaterade belåtet att alla hade medlemskorten redo
Camilla Larsson som introducerade filmen var glad att se en fullsatt salong två gånger om. Hon har själv varit aktiv i Simrishamns Filmstudio.
Det betygsattes flitigt, men alla var inte så generösa med stjärnorna

Margareta Wilkinsson förklarade att hon gillade Den syriska förlovningsringen

Svante Ors och Eva Backlund hade det lugnare än vanligt vid medlemskorten. De har delat ut många i förväg på biblioteken i Skanör och Höllviken och i Biohusets foajé.

Det var lite nervöst när salongen fylldes vid första visningen. Men stolarna räckte även denna gång. 101 personer såg Den syriska förlovningsringen på eftermiddagen och bara några färre kl 19.00. Nästan fullt alltså.
Filmskribenten Camilla Larsson gjorde en uppskattad presentation. Hon berättade både om filmarbetet och dess svårigheter i en sådan konfliktfylld del av världen som Mellanöstern och om huvudrollsinnehavaren Julia Kassar.

Trots allvarlig bakgrund är Den syriska förlovningsringen en komedi, som lockade fram skratt i salongen.
– Härlig film, sa en av dem som gick förtjusta mot betygsburkarna.
– Men man ska kanske vara på humör för det, sa en medlem som valde den enstjärniga burken till sin böna.
Det blev två röster för detta bottenbetyg.

Så här fördelades bönorna i vårt röstsystem:

5 stjärnor: 33
4 stjärnor: 69
3 stjärnor: 31
2 stjärnor: 3
1 stjärna: 2